Åh fail.

En sak jag sa innan jag började uni var att jag skulle lägga upp min tid så att jag aldrig hade saker att göra på helgerna, iaf så mycket det bara går. Så tanken var att jag idag, som är en skolfri dag, skulle läsa och skriva de uppgifter som är till nästa vecka. Ha. Ha. Ha. På riktigt, första uppgiften och jag har kommit sådär halvvägs. XD

Det här med lärare.

Att läsa på universitet betyder också att du plötsligt sitter med lärare som inte är utbildade till detta.
De sitter på kunskap inom sina områden. De vet helt enkelt massor av saker. Att veta betyder inte att de kan lära ut.
Vi verkar ha en viss tur med lärarna vi har. De flesta är ganska pedagogiska men visst finns det dom som talar utifrån en förståelse för ämnet som är självklar för dom utan att tänka på att vi inte har samma förståelse.

Sen kan en ju tycka att de som jobbat med det här länge borde ha lärt sig någonting om att lära ut under årens lopp.

Plötsligt slår det mig.

Det här är mitt liv nu. Jag spenderar dagarna med att gå på föreläsningar, ha seminarier och diskutera och tänka. Vilken jävla dröm alltså.

Ikväll när jag satt halvdöd i soffan efter gårdagens fest insåg jag det. Det är såhär livet ser ut för mig nu. Jag ska inte tillbaka till jobbet rätt som det är. Det är inte min plats längre.

Fy fan vad fint livet är ibland.

Dock blir jag helt förstörd av alla dessa fester. Säger nu hon som bara varit på två av typ fem möjliga. Men saken är att jag pallar verkligen inte. En sak när en får en dag att vila upp sig på, men att krypa upp runt 7 för att gå på föreläsning efter fest dagen innan. Klarar inte.
Vi fick en uppgift idag som jag liksom kände var sådär egentligen, det vi gjorde av det men jag orkade verkligen inte bry mig.
Nu är visserligen detta endast tänkt som diskussionsmaterial, men ändå.

Oh well.

Längtar lite efter att nolle-p ska ta slut så en kan sluta festa alla dagar i veckan och fungera som människa igen.
Fast mest längtar jag efter att få våra grupper indelade och börja jobba på riktigt.

Förresten har jag äntligen köpt den där rosa färgen till en dipdye jag tänkt göra hur länge som helst. Nu ska jag bara skaffa en brun för resten av håret.
Pepp!

Planering.

Jag har köpt mig en papperskalender. För mig funkar det bättre att ha en i papper. Jag får mer överblick på arbetet med en sån, även om det är hur smidigt som helst att synka schemat med google-kalendern i telefonen och sådär.

Åh, jag är så pepp på allt det här. Vill bara börja på riktigt nu!

Den här hösten alltså. Intressanta saker att studera, en brorsdotter som snart fyller ett, min brors bröllop i november.
PEPP var ordet!

Tredje dagen.

Det är så utmattande att komma in i nåt helt nytt. Huvudet är fullproppat av ny information och på det hela håller jag på att skapa nya kontakter. Det är jobbigt att lära känna folk.
Jag har lite svårt att bara kliva in i en grupp och ta de första stegen till kontakt. Medan jag definitivt inte gått runt själv hela tiden har jag inte heller tagit massa kontakt och hängt med folk hela tiden.
Men igår eftermiddag efter sista passet i skolan kände jag bara att jag kan inte hålla på och göra mig själv så orolig hela tiden. In och prata med folk bara. Så det gjorde jag och plötsligt kändes allt mycket bättre.
Igår var det även den första av många fester under nolle-p. Jag kommer inte att vara med på sittningarna och förmodligen inte heller på vilda västern-tema-festen. Sittningarna för att jag inte känner nåt intresse och vilda västern för att det är det kanske sämsta temat.

Men igår var det iaf parkhäng och så första festen på trappan, Norrköpings kårhus. Det var skönt att bara festa lite, dansa och prata med folk.
Jag gillar inte att bli full, lit6e berusning gör mig inget, men att tappa för mycket hämningar, även om jag inte gör nåt dumt, känns jobbigt för mig och jag får lite ångest dagen efter. Idag har det varit ganska lugnt även om den där flaskan vin slank ner alldeles för snabbt.

Hur som helst, idag såg vi en film, Slaget om Alger. Jag hade inte sett den tidigare men tyckte den var väldigt bra. Vi såg den av lite olika anledningar. Dels tror jag för att den är gjord nästan som en dokumentärfilm. En tror nästan att det är en dokumentär då och då.
Men så såg vi den också för att prata om syften med film och hur mycket vi sväljer med hull och hår utan att reflektera. Helt enkelt för att prata om kritiskt tänkande.
Jag tror vi kommer jobba mer med sånt och jag tycker att det är så intressant.
Slaget om Alger beställdes av den Algeriska regeringen för att berätta historien om landets frigörelse från Frankrike. Naturligtvis är den inte neutral nånstans även om en liksom luras till att nästan tro det.
Sen är ju saken den att det inte finns någon form av kultur som är neutral. Det finns ingen mening med neutral konst.
Någonting bör den säga, men en måste alltid se på det kritiskt för att inte påverkas av idéer du inte håller med om.

Jag ser fram emot att jobba med den läraren igen och i mindre grupp än halvklass.

Hur som helst. Idag har jag vilat från alla former av socialiserande. Direkt efter skolan gick jag hem och kröp ner i soffan där jag har spenderat hela kvällen. Martin är i Linköping och blev kvar över natten eftersom han missade sista campus-bussen och ändå ska in och plugga där imorrn.
Alldeles ensam och jävlar vad välbehövligt.
Ska åka till Vimmerby i helgen men funderar nästan på att stanna hemma och bara inte träffa människor hela helgen istället.

Första dagen avklarad.

Det sägs att vi var 80 på uppropet igår. Tyckte inte det kändes riktigt som så många, men iaf.
Jag är så himla socialt handikappad såhär i början. Har liksom väldigt svårt att självklart komma in i samtal. Särskilt kanske när konversationerna kretsar kring alla fester. Typ endast.

Igår lekte vi lekar och åt korv. Det var ju trevligt. Bästa var kanske att ställa upp sig i ålder utan att prata med varann. Jag hade bara att ställa mig längst ut eftersom jag var äldst av alla. XD
Två 80-talister till dock. Kände mig plötsligt mer hemma.

Ikväll är den fest jag tycker verkar roligast. Tema rymden och en kan ju nörda ner sig som fan i det temat. Jag tänkte Doctor Who. Det är bara så jävla typiskt att det jag vill gå på är innan jag har fått pengar. Är så enormt jävla pank alltså!

Oh well. Idag ska det bli programintro och intro inför vårt första block.
Det skulle bli gruppdiskussioner efter det så antar att vi blir indelade i de grupper det är meningen att vi ska jobba i framöver.
Ser fram emot det men är rädd att hamna med killen-som-tar-all-plats-hela-tiden. Jag vet att vi inte kommer funka ihop och att han alltid kommer tycka att hans idé är bäst. Jag är så negativt inställd till honom att jag kommer tycka alla hans idéer är kassa oavsett, så ja, bådar ej gott för ett samarbete.

Men ja, vi får se hur det går.

Sammankomsten.

Japp. Idag var det fika med faddrar och de som ville av nollorna i programmet. Jag hade en mild panik innan jag skulle dit. Blir så nervös av hela grejen att träffa nya människor som en liksom ska passa in med och allt sånt. Mycket #foreveralone-känslor och sådär.
Jag kan väl inte riktigt påstå att jag är så mycket lugnare nu.
De jag pratade med var visserligen trevliga. En av dom verkade lite mer på min nivå när vi pratade om den inte funna peppen inför alla fester.
Men ja, alla var 19 år. Alla utom sådär fyra stycken som var 20-21, en 25 och så jag som var äldst av alla.
Ålder är bara en siffra och yada-yada, men alltså, nej. Åldern märks oftast och ja, jag vet inte, fan.
Tydligen så är det här programmet väldigt stort dock. 90 antagna. Det är ju alltid folk som faller bort på vägen men det gjorde mig ganska lättad att veta att det 20-tal som var på detta fika inte vara ungefär alla jag kommer att gå med.
Jag vill inte döma folk för tidigt men jag gör det ändå.

Förövrigt så bjöds det på saft och vatten på fikat. Inget kaffe? Kändes genast som typ högstadiet!

Faddrarna började med att presentera sig och så fick vi presentera oss och sen gjorde vi den kanske dummaste namnleken. Vi fick alla gå runt och hälsa på varandra, fast med varje hälsning fick vi ta det namnet vi blev presenterade med och så skulle vi gå runt så tills vi fick tillbaka våra namn. Alltså liksom va? Varför? Mitt namn försvann under tiden, som sådär 8 andras och inte lärde jag mig några namn på det. Nån heter David och nån heter Josefine, vilka det var? Ingen aning.
Hur som helst, sen pratades fester och sittningar och allt sånt där. Är inte intresserad. Naturligtvis berättade de att nolle-sittningarna är de roligaste på heeeeela året. Vad jag förstått är varje ny fest den bästa festen.

Efter mycket om och men blev det äntligen dags att faktiskt prata om vad som händer på utbildningen. Jag blev ganska oroad till att börja med för att det verkar alldeles för inriktad mot media och kanske till kultur om det kommer till utställningar och sådär. Men när de pratat om vad folk i de andra årskurserna gör blev jag mer pepp. Det är verkligen en utbildning en kan göra mycket olika saker via fast med KSM i ryggen så jag hoppas verkligen att det visar sig vara precsis så när jag kommer dit.
Nu i början blir det radio och TV och såna saker. Ska bli intressant och roligt (särskilt radion) men det känns som att det jag vill jobba med kommer som tidigast till nästa år.

Oh well, imorgon är det upprop. Jag kommer känna igen några och det kommer säkert att bli hur bra som helst alltihop.

Ojdå.

Vem har stannat uppe hela natten och tittat på Modern Family?

Jag som precis sett till att få ordning på mitt dygn för att jag inte ska vara helt fucked på måndag och typ försova mig och missa uppropet.

Ehm.

Såhär hanterar jag nervositet. XD

Vilket zoo.

Jag bor nu precis ovanför en krog med uteserveringen precis under min balkong. Följdaktligen hör jag väldigt mycket fyllesnack där underifrån och även från uteserveringen mitt emot.
På fyllan kommer mäns vidriga machobeteende fram lite extra. Fulla män som pratar om kvinnor som varor och hotar andra machomän med stryk. Herregud alltså. Jag tål inte det där. Jag är så glad att det enda mötet jag har med dessa sorters män är på behagligt avstånd.

Skolstartsnerver.

Skrev följande för några dagar sen:
Idag satte jag mig ner och kollade på schemat för de första tre månaderna och litteraturlistor osv. Det är inte så mycket böcker att skaffa och en har jag redan hittat begagnad och de två andra har jag hittat på blocket men ej fått svar på än. Hoppas hoppas.
Annars är läsningen mest artiklar och kompendier som kommer finnas att köpa på campus.

Jag ser så jävla mycket fram emot att börja alltså.
Bara det att vi har ett block som heter genus och intersektionalitet. *____*

Vi har också pisstråkiga saker som Indesign, saken är att det mest är tråkigt för att jag fan inte fattar en tiondel av funktionerna i programmet. Okej, nu fattar jag nog inte ens det eftersom jag inte jobbat med Indesign på sådär två år.

Men ändå, det ska studeras, likaså skrivande och internet och medier på olika vis. Jag känner mig verkligen fantastiskt pepp. Igår fick jag lite ångest för att jag liksom väljer bort det konstnärliga, men ärligt talat, det gör jag ju inte alls. Jag bara utvecklar mina möjligheter på fler håll.

Fy fan, det här ska bli så jävla kul. Samtidigt är jag väldigt nervös och jag är inget fan av första veckan. Jag gillar inte att inte känna nån, inte veta vem en ska dra sig till eller ta kontakt med. Jag vill helst bara få den saken överstökad, känna folk, känna mig hemma i klassen och med det vi gör.
Jobba fram vårt första projekt. Som jag förstår det är det 12 projektgrupper. Dock vet jag inte hur många vi är i klassen så vet ej vad det betyder i hur många vi är i en grupp. Hoppas på att det är mindre grupper i början iaf för det blir så tungrott med stora projekt och många viljor. Men ja, vi får se.

Idag.
Idag har jag köpt min första bok inför skolstarten. Köpte den i andra hand som tänkt. På onsdag köper Martin den andra åt mig när han är i Linköping och den tredje får jag köpa ny vad det verkar.

Jag vill bara sätta igång nu! Bara två lediga dagar kvar nu och nerverna har satt in men samtidigt ska det bli så himla spännande!

Måndag, kom nu då!