Plötsligt slår det mig.

28 Aug

Det här är mitt liv nu. Jag spenderar dagarna med att gå på föreläsningar, ha seminarier och diskutera och tänka. Vilken jävla dröm alltså.

Ikväll när jag satt halvdöd i soffan efter gårdagens fest insåg jag det. Det är såhär livet ser ut för mig nu. Jag ska inte tillbaka till jobbet rätt som det är. Det är inte min plats längre.

Fy fan vad fint livet är ibland.

Dock blir jag helt förstörd av alla dessa fester. Säger nu hon som bara varit på två av typ fem möjliga. Men saken är att jag pallar verkligen inte. En sak när en får en dag att vila upp sig på, men att krypa upp runt 7 för att gå på föreläsning efter fest dagen innan. Klarar inte.
Vi fick en uppgift idag som jag liksom kände var sådär egentligen, det vi gjorde av det men jag orkade verkligen inte bry mig.
Nu är visserligen detta endast tänkt som diskussionsmaterial, men ändå.

Oh well.

Längtar lite efter att nolle-p ska ta slut så en kan sluta festa alla dagar i veckan och fungera som människa igen.
Fast mest längtar jag efter att få våra grupper indelade och börja jobba på riktigt.

Förresten har jag äntligen köpt den där rosa färgen till en dipdye jag tänkt göra hur länge som helst. Nu ska jag bara skaffa en brun för resten av håret.
Pepp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: