Arkiv | doctor who RSS feed for this section

Essä. Om Doctor Who.

26 Nov

Mitt liv just nu alltså. Vi ska skriva en essä om fans och deras påverkan på TV-serier på olika sätt.

Idag sågs vi för att avgränsa precis vad vi skulle göra och mina kära gruppmedlemmar föreslår att vi ska skriva om Doctor Who och dess fandom. Visst, vi hade aldrig gjort det här om Doctor Who om jag inte redan pratat om det så mycket men det var inte jag som kom med förslaget! Jag älskar min grupp så himla mycket just nu!

Doctor nr. 3

17 Jan

Jag har nu till slut sett klart alla säsonger med tredje doktorn i Doctor Who. Tredje doktorn är med från säsong 7 till och med 11.

Jag har redan pratat om tredje doktorn och hans första följeslagare men jag tänkte prata lite mer om de två andra tredje doktorn har haft.

När jag skrev föregående inlägg hade jag precis börjat se på avsnitten med och jag var inte särskilt förtjust i henne då. Jag kan inte påstå att hon är min favorit nu heller även om hon vuxit en del. Det är inte så lätt att gilla en karaktär som författarna hela tiden låter göra helt korkade saker endast för att få andra karaktärer till att vara på rätt plats vid rätt tid för att föra historien framåt. Gång på gång sticker hon iväg på livsfarliga grejer utan att berätta för någon vart hon ska och varenda gång får doktorn eller annan man i närheten kliva in och rädda henne. Det stör mig igenom alla säsongerna med henne att samtidigt som det talas mycket om jämställdhet och kvinnans frigörelse, särskilt från Jos håll så är rollerna ändå alltid samma gamla.
Jag gillar henne ändå på många sätt, hon är rolig och retar doktorn mycket och sådär. Så måste jag ju ändå nämna hennes klädstil också. Lätt snyggaste stilen i Doctor Who genom tiderna!
joanddalek

joanddr

jowithallthemen

jowithman

Hur som helst. Jo åker till Amazonerna med den långhåriga mannen ni ser här och försöker göra världen till en bättre plats.
Någonting jag måste ge tredje generationens doktor. Det talas mycket om miljö och hur människan sakta men säkert förstör jorden.

I sista säsongen för tredje doktorn får vi möta hans nya följeslagare . Hon är journalist och jobbar när de möts undercover på nån militär forskningsbas där alla forskare försvinner spårlöst. Doktorn kallas dit, Sarah Jane gömmer sig i hans TARDIS och hamnar i medeltiden. Resten är historia som en brukar säga.
Sarah Jane har ganska mycket gemensamt med Jo på sina sätt men har lite mer ryggrad kan en väl säga. Doktorn beskriver henne ofta som ”headstrong” för att slänga in lite sexism i det hela.
Det vanliga kvinnosyndromet i tidiga Doctor Who har även hon, alltså att hon springer och hamnar i problem och måste räddas gång på gång men jag tycker ändå att hon verkar klara sig ur mer och mer själv. Jag bara hoppas att nya säsongen visar mer av detta men den nya doktorn och allt.

När jag skriver såhär om serien låter det som att jag inte alls gillar den. Men det gör jag. Jag älskar att få all backstory och även om det är väldigt långsamt ibland och jag då och då vill dunka huvet i nåt hårt över sätten de porträtterar kvinnor på tycker jag ändå att serien är väl värd att se om en är ett fan och vill förstå var allt kommer ifrån i de nya säsongerna.

När nåt en älskar plötsligt inte känns så fantastiskt.

20 Jul

Det är väl knappast någon nyhet att jag älskar Sherlock. Sherlock Holmes i nutid som spelas av den briljanta (och galet vackra) Benedict Cumberbatch och John Watson spelas av den lika briljanta Martin Freeman. Serien är skapad av Steven Moffat och Mark Gatiss.

Varning! Inlägget innehåller spoilers för Sherlock och senaste julspecialen av Doctor Who.

Första säsongen bestod av tre avsnitt, A Study in Pink, The Blind Banker och The Great Game. Första och sista avsnittet är helt jävla fantastiska, andra avsnittet har sina bra sidor men är så full av rasism och exotisism att jag kreverar lite varje gång jag ser det.
A Study in Pink är skriven av Steven Moffat och det här var egentligen andra gången jag kom i kontakt med honom då han skrivit Coupling men det visste jag inte då.

A Study in Pink är en introduktion till de makalösa karaktärerna i serien och visar första mötet mellan Sherlock och John. Dialogen är smart, rolig och blixtsnabb och hela historien är väldigt bra gjord.

Serien är späckad med män, män, män i varje hörn vilket knappast hör till ovanligheterna i all form av populärkultur. Somliga kvinnliga karaktärer får lite djup, mest kanske Mrs Hudson och Sarah. Sarahs karaktär är vad som gör andra avsnittet uthärdligt. Det är nämligen så skönt att se en kvinna som inte beskrivs som ett korkat fån. Den totala motsatsen till henne är Molly Hooper som är upp över öronen förälskad i Sherlock och beter sig som en idiot i hans närhet. Det finns en scen där Sherlock för att få tillgång till ett lik (Molly jobbar på bårhuset på Barts) ger henne en komplimang för hennes frisyr och plötsligt får han precis som han vill. GAH!! Sexismen är så uppenbar och den skrivs som ett roligt litet skämt och grejen är att det är inte roligt! (Här måste dock tilläggas att Mollys karaktär utvecklas och blir mer välskriven i andra säsongen, även om det finns mer att önska där också.)

Hur som helst, jag är villig att förlåta ganska mycket i den här serien eftersom det är så mycket som är helt jävla fantastiskt och jag väntan på andra säsongen var outhärdlig!

Andra säsongen bestod av tre av de mest kända historierna av alla Sherlock Holmes-berättelserna. För mig säger det inte så mycket då jag aldrig läst ett ord av nån av böckerna. (Jag har köpt alla och ska någon gång ta tag i att läsa dom.) Men det jag fick höra från fandomet var att första avsnittet, skrivet att Steven Moffat skulle ha Irene Adler, den enda personen som någonsin lyckats överlista Sherlock. Medan fler och fler saker kom ut om den stundande säsongen blev jag mer och mer förväntansfull. Irene Adler, en väldigt stark kvinnlig karaktär skulle alltså involveras och hon skulle vara en dominatrix (eller Domme, men i serien kallas hon bara för dominatrix så..). Kvinnlig karaktär, BDSM, smart! Mina förväntningar blev bara högre och högre!

Under tiden som jag väntade på nya säsongen hade jag börjat titta på Doctor Who, de nya säsongerna som startade 2005. I säsong fem togs uppgiften som huvudförfattare över av Steven Moffat från Russel T Davis (som för övrigt har skrivit Quuer as Folk!!!!). Allt Moffat skrivit i de tidigare säsongerna var briljant, jävligt läskiga och välskrivna avsnitt. Men när han tog över så började det även komma in saker som jag verkligen inte uppskattade. Sexism som ett trick för billiga skämt och medan jag kom igenom säsongerna blev det lite för mycket sådana små grejer. Förra årets julspecial visades den 25 december och första avsnittet av säsong två av Sherlock visades på nyårsdagen.

Julspecialen The Doctor, The Widow and the Wardrobe hade som kanske kan anas massor av referenser till Narnia-böckerna och jag älskade dom när jag var liten så det var fantastiskt att se. En av de första scenerna då doktorn visar runt i huset familjen ska bo i under julen är så fantastiskt och har allt jag älskar med elfte doktorn. Men sen går det fan bara utför.
En kliché som jag avskyr i alla typer av berättelser är idén om det heliga moderskapet. Hur en kvinna som också är mor är förmer än en kvinna som inte är det. En mamma har blivit det bästa en kvinna kan bli. Hela upplösningen i förra årets julspecial går ut på detta och jag vill bara spy på det! En kvinnas högsta mening med och uppgift i livet är inte att föda och ta hand om barn. Det är ett val som kvinnor kan göra som är fantastiskt för dom som gör det, men det gör fan inte dom till bättre människor än barnlösa kvinnor!

Det var det här avsnittet som gick mig att ifrågasätta det Moffat skriver på ett helt annat sätt.
När jag älskar nåt, blir ett fan av nåt har jag väldigt svårt att vara kritisk. Jag låter saker och ting gå obemärkt förbi som jag i en annan situation hade skrikit högt över för att helheten är ju så jävla bra. Men det finns gränser och den där sexismen blev alldeles för påtaglig plötsligt.

Efter den där julspecialen började jag bli orolig inför Sherlock. Så kom det där avsnittet, A Scandal in Belgravia som vi väntat på så jävla länge. Mycket var så oerhört fantastiskt! Sherlock och John i Buckingham Palace med Sherlock naken och invirad i ett lakan (plus lite, lite Cumbetbatch-butt!!), att se hur förhållandet mellan Sherlock och John påverkats, allt det där, hur bra som helst. Och så Irene Adler.

Visst, det var en hel del manlig blick, svepande kamera över kvinnlig kropp, men det var liksom som en del av den karaktären, en dominatrix (åh, jag tycker uttrycket är så töntigt) är onekligen väldigt sexuell och hon porträtterades aldrig som något annat än i kontroll, förutom i slutet men jag kommer till det.

Det fanns en ärlighet i referenserna till BDSM som jag uppskattade och Irene var så jävla smart och Sherlock kunde inte överlista henne! Dessutom var scenerna mellan Sherlock och Mycroft små konstverk. Jag satt och tittade överförtjust fram till de allra sista scenerna. The one who got away blev plötsligt överlistad av Sherlock på världens mest löjliga sätt och hon blev inte bara överlistad, han gick och räddade livet på henne. Riddaren på den vita hästen som räddar den hjälplösa kvinnan och allt som var så bra med avsnittet bara föll ihop.

Jag tycker det är ett så starkt uttryck för Moffats sexism när han tillåter den enda karaktären som någonsin överlistat Sherlock att inte alls göra det. Vad jag förstått som ju inte läst en enda bok är att Mofatt och Gatiss hela tiden har varit väldigt trogna originalet trots allt vad det innebär att försätta historien i nutid och ändå har en så stor del av just den här berättelsen gjorts om.

Vad i hela jävla helvetet?!

Nu väntar jag på att nästa säsong av Doctor Who ska börja sändas igen i augusti och under tiden har jag roat mig med att se Buffy och Angel samtidigt som jag läst Mark Watches recensioner av serierna. (Mark är helt jävla fantastisk och det är hur roligt som helst att läsa hans recensioner och han är starkt medveten om genus, klass och etnicitet och skriver kritiskt och analysernade om det han ser! Rekomenderas starkt!)
Jag har nu kommit ikapp honom och har därför börjat läsa hans recensioner av Doctor Who också och har liksom blivit missnöjd när han har skrivit om hur han älskat vissa avsnitt skrivna av Moffat som jag själv älskade när jag såg dom. Men jag kan liksom inte se på det han gör på samma sätt längre. Även det som är fantastiskt bra blir störande på nåt vis för att jag har så svårt att komma förbi hans sexism som dyker upp då och då. (Plus att senaste säsongen har alldeles för många plot holes och sådär.)

Nu bävar jag lite inför den nya säsongen för jag älskar Doctor Who och jag vill kunna njuta av det fantastiska som är den här serien men jag tror att jag nu kommer överanalysera allt och liksom inte bara leva mig in i historien som jag annars gör när jag älskar något. Och det är så jag vill se på serier, leva mig in fullständigt och analysera i efterhand, men jag tror inte det kommer kunna gå längre. Jävla Moffat! Sluta förstöra allt du gjort så bra med dina dumheter och förstöra min upplevelse såhär!

Mer TV.

5 Jun

Jag hade egentligen tänkt att prata mer TV än Firefly i förra inlägget men när jag youtubade klipp fastnade jag och plötsligt var klockan alldeles för sent. Så låt mig fortsätta idag istället.

Tänkte börja med Doctor Who.

Naturligtvis spoiler-varning!

Jag är nu på säsong 8 från 1971. Jag har kommit till tredje doktorn och färgbild. Det är inte heller några fler kasserade avsnitt så jag slipper sitta och antingen titta på ihopklipp av foton eller läsa manus för att komma igenom avsnitten.
Jag ska väl erkänna att jag inte alltid har min fulla uppmärksamhet på TV:n när jag tittar. Doctor Who har liksom blivit någonting jag ska ta mig igenom, alla 26 säsonger plus filmen så det är inte alltid jag är helt med. Men det har blivit lite skillnad nu när hälften av avsnitten inte är i form av stillbilder. Dessutom har säsongerna blivit kortare i och med säsong sju och tredje doktorn. Säsong sex hade 44 avsnitt och säsong sju 25.

Hur som helst. Tredje doktorn påminner mer om första doktorn än andra till utseendet. Han går klädd i cape och rör sig graciöst. Premisserna för serien har ändrats en hel del till säsong sju. Han har nämligen straffats för att han lägger sig i andra planeters angelägenheter genom att bli förpassad i exil till 70-talets Storbritannien. Där arbetar han tillsammans med UNIT som är nån form av militär styrka som arbetar för nationens (jordens?) säkerhet med stöd från FN.

Det blir i alla fall intressant att se vad som händer när han inte åker iväg i sin TARDIS hela tiden utan är satt i en viss tid. Han arbetar hela tiden för att få TARDISen att fungera, men än så länge är han på jorden och kämpar på.

I säsong åtta får vi för första gången träffa på The Master. Han är verkligen en helt annan än den halvgalna och väldigt farliga The Master i nya Who. Tänk alla Evil Masterminds i en och samma person, där har vi honom!

Än så länge har jag stött på tre nya ”companions” till den tredje doktorn.

Liz Shaw och Brigadier Lethbridge-Stewart är de första vi möter. Brigadieren har träffat på andra doktorn tidigare och han anses tydligen inte riktigt vara en companion men faktum är att han varit del av alla avsnitt sen tredje doktorn dök upp, så jag skulle ändå kalla honom en companion. Han sköter UNIT och arbetar därför väldigt nära med doktorn. Han har också en imponerande mustasch.

Liz Shaw är en vetenskapskvinna och civil rådgivare till UNIT när brigaderen för ihop henne med doktorn. Jag gillar henne. Jag tycker att hon är den största behållningen med säsong sju. Hon är allmänt oimponerad av doktorns tidvis barnsliga uppträdande och även om hon jobbar som en form av assistent till doktorn är hon sin egen och jävligt smart och självsäker och jag känner att de kvinnliga karaktärerna verkligen behövs i den här serien.
Vi har kommit en bit från de skrikande kvinnliga följeslagarna i tidigare säsonger som behöver räddas gång på gång.

Nu har jag precis kommit till den tredje följeslagaren Jo Grant. Jag har inte riktigt fått något grepp om henne ännu. Jag var så väldigt förtjust i Liz och jag tycker att Jo är alldeles för grå och undergiven. Jag får liksom ingen känsla av henne, hon är mest ganska vän och godhjärtad och vill hjälpa konstant. Helt enkelt lite för stereotyp för min smak. Tydligen så är hon doktorns companion en ganska lång tid så jag hoppas att hon kommer fram som lite mer än så framöver.

Jag märker att det blir lite svårt att säga vad jag tycker om gamla Who nu för det är så många säsonger jag inte pratat om, har ju varit tre säsonger med andra doktorn innan dessutom.

Jag tror jag återkommer när den här säsongen är slut och analyserar lite vid varje ny säsong istället!

Så ja, varsågoda, en liten genomgång av karaktärer. XD

16 Apr

Även om det kan verka som det så har jag inte bara jobbat den senaste tiden.

Till exempel så har jag firat Martins födelsedag med frukost på sängen.

image

image

Sen har jag även invigt Martins grill som han fick av sina föräldrar tillsammans med innan nämnda och Lill-Tobbe.

image

image

image

image

image

Sen har det äntligen införskaffats ramar till mina Doctor Who-affischer och annat som behövts till lägenheten.

image

Snart kommer dom upp på väggen också!

Nu ska här handlas kött för jag, Li och Johanna ska grilla trots regnet idag. 🙂

Don’t touch my fandom!

24 Jan

Det har säkert inte undgått nån som är en del av nåt som helst fandom att megaupload stängdes ner nyligen. Tydligen är det fler fildelningssiter som är i blåsväder och jag känner en mild panik.

På megaupload fanns allt. Precis allt. Gamla kanjani-shower från innan deras debut. Sånt som inte går att få tag på på nåt annat vis än via nedladdning. Det jag inte hade fått hem än tror jag visserligen att fandomet kommer få upp på andra platser, men saken är att det blir bara svårare och svårare och jag har inte den tiden som krävs för att lära mig navigera olika kinesiska och koreanska siter som har värsta guldgruvorna av allt kanjani och när site efter site stängs ner som varit mellanvägarna blir allting så mycket krångligare. Mellan ryssarnas attacker av livejournal och amerikanernas på MU mfl blir jag oroad.

Jag vet, ladda ner må vara fel, men saken är att de grejerna jag verkligen är intresserad av lägger jag också pengar på, även om jag laddar hem det också. Saken är att om jag ska hänga med i och vara en del av ett fandom behöver jag tillgång till vad som händer, vare sig det rör japanska pojkband eller brittiska och amerikanska tv-serier. När det kommer till de japanska grejerna så är detta omöjligt utan nedladdning. Jag har inte en möjlighet att se japansk tv utan den.
Och ärligt talat. Det skadar ingen ändå. Om jag verkligen älskar nåt kommer jag att köpa DVD-boxar och grejer hur mycket jag än laddat ner serierna och allt extramaterial som kommer med boxarna. Och är jag inte tillräckligt intresserad kommer jag ändå aldrig betala för det.
Nedladdning är ett sätt att skaffa fans. Så enkelt är det. Jag hade inte varit ett fan och gett massor av pengar till nåt om det inte var för nedladdning. Och det kommer inte stoppas vilka friheter USA än tar sig. Så enkelt är det. Så fuck off och låt mig skratta åt alla problem ni får med hackers.

Ensam hemma.

12 Nov

Jag har hela helgen för mig själv i lägenheten. Martin for till Vimmerby och jag sitter här och gör mest ingenting. Det händer så sällan att jag är ensam hemma. Tidigare har jag ju bott i kollektiv och på internat och du är aldrig själv då.
Det är väldigt skönt att bara sitta och inte ha nån omkring sig. Inte att jag alltid vill ha det så men såhär ibland. Det perfekta hade varit om jag också hade varit ledig. Men icke. Idag jobbar jag 16-21 och imorgon 14-21. Vilket i alla fall betyder sovmorgon och då känner mig halvt om halvt ledig. XD

Jag har spenderat mycket av min lediga tid de senaste dagarna med att titta på Doctor Who. Jag blev klar med den senaste säsongen och tänkte då att jamen varför inte börja från början. Den har ju bara gått i 26 säsonger innan. XD Så jag har börjat på första säsongen.
Det är intressant att se den från början. Första säsongen började 1963.
Det är fantastiskt roligt med alla miljöer, särskilt eftersom allt hittills, förutom första delen av allra första säsongen verkligen har utspelat sig i rymden. I de nya avsnitten är det väldigt mycket som utspelar sig på jorden, men här har det än så länge har det mest varit i rymden.

Det mest intressanta hittills är såklart doktorn.
Photobucket
För det första är han gammal. Mina doktorer, nine, ten och eleven har alla varit unga.
Sen är det intressant att han när han reser aldrig har för avsikt att hjälpa de utsatta han och hans följeslagare stöter på. I nya DW är det det han gör, hjälper folk, räddar världen. Här har han inget intresse av det utan gör det av helt själviska anledningar. Och hans ålder gör också att han är väldigt svag, han blir lätt trött och måste ha hjälp från andra, det händer inte heller i nya doktorn, i alla fall inte på det viset. Det har ju förstås att göra med hans kropps ålder här, men det är ändå intressant att se.
Det ska bli spännande att se hur doktorn utvecklas till den karaktär han är i dagens DW, den här omtänksamma personen som aldrig vill ta till vapen och är allmänt godhjärtad.

Så, hans companions. De allra första, består av hans barnbarn och två av hennes lärare.
Photobucket
Barbara, längst till vänster, i mitten barnbarnet Susan och längst till höger andra läraren, Ian.
Och här kan vi sannerligen tala könsstereotyper och det som gör att jag inte är så förtjust i första serien som jag skulle kunna vara.
Ian är värsta manly!man-superhjälte-beskyddaren. Det är han som tar ledningen hela tiden, han som bestämmer vad som ska göras och han som tar hand om alla.
Barbara är väldigt omhändertagande, gör rent sår om nån har fått nåt sånt och kramar om Susan när hon är rädd. Skriker väldigt högt såfort hon ser nåt läskigt.
Susan, en time lord precis som doktorn. Hon är smart, men det hon gör mest är att bli rädd såfort nånting händer, trots att hon borde vara van vid att stöta på massa olika faror på sina resor med doktorn.

Jag är ärligt talat ganska trött på alla dessa gälla kvinnoskrik som kommer X antal gånger per avsnitt. XD

En annan intressant grej är att vissa av avsnitten inte finns längre. Jag citerar wikipedia ”They were wiped (or ”junked”) by the BBC during the 1960s and 1970s for economic and space-saving reasons.” Smart där. I alla fall, jag har suttit och tittat på en hel episod (upplägget är att en episod är mellan 3 och 6 avsnitt långa) utan att egentligen se den utan titta på foton med text om vad som händer och lyssna på ljudet. Ganska märkligt. XD

Men ja, det jag kan säga hittills är att första serien är rolig att se trots att mitt feministhjärta vill dö lite ibland.

Nu blev det plötsligt ganska bråttom att göra sig iordning till jobbet.