Men männen då?

Jag sitter här på tåget och lyssnar på radio när den fungerar och de pratar om internationella kvinnodagen, feminism och jämställdhet. Arga män smsar in om hur orättvist det är att det pratas om kvinnor och att män också har det jobbigt.
Den ständiga kommentaren när en pratar feminism. De stackars männen då?

Saken är den att i regel så är kvinnan underordnad mannen i det samhälle vi lever i idag. Kvinnor får lägre löner, färre chefspositioner, de stannar hemma längst med barnen och får därför sämre pension mm, kvinnor utsätts i mycket större grad för våld i hemmet, kvinnor utsätts i mycket större grad för våldtäkter, kvinnors kroppar objektifieras hela tiden och ses som allmän egendom, kvinnor bedöms utefter sitt utseende etc etc.

Detta är vad som händer i samhället idag. Varje dag. Hela tiden. Vi är inte jämställda. Punkt.

Det finns strukturer i samhället som ser till att det är så. Vi lever i en värld där en vit heterosexuell man är norm. Där den mannen får privilegier bara pga detta.

Så ser det ut.

Jag och andra feminister menar inte att mannen är ond. Vi menar inte att det är mannen som återskapar alla dessa normer och förtryck.
Samhället vi lever i gör det. Du och jag, hela tiden och enda sättet att jobba oss bort från detta är genom att vara medveten om vad som pågår, att ifrågasätta sina egna föreställningar om vilka människor är utefter kön, sexualitet, etnicitet osv.

Men jag tänker inte ursäkta att jag pratar så mycket om kvinnors situation. Jag är en kvinna. Jag lever i det här samhället, jag ser felen utifrån vem jag är och hur jag blir bemött.
Jag utgår ifrån mig och jag vill se fler män i feminismen som utgår ifrån sig själva. Precis som jag ger tankeställare till folk om hur jag behandlas vill jag få tankeställare från män.
För mansnormen är inte bra för män. Den ställer krav på hur han ska vara precis som det ställer krav på hur hon ska vara, de skördar flest fördelar av samhället vi lever i, men det är fortfarande inte bra.

Så varför ser jag så få män som kämpar för feminism och jämställdhet? Särskilt heterosexuella män?
Kanske för att de inte får samma problem pga sitt kön. För att de håller sig inom normen och därför inte behöver tänka på vad det är att stå utanför den.

Öppna ögonen kära vänner. Det är skitjobbigt att plötsligt börja se alla de där orättvisorna när en väl börjat märka dom men utan medvetenhet kommer vi aldrig komma vidare.

Mornar.

Jag gick upp lika tidigt idag som när jag ska till jobbet. Sitter på samma buss från Tannefors som jag åker när jag ska till jobbet. Men det känns så väldigt mycket lättare och roligare idag!

För idag sticker jag till Uppsala och spelar teater med TH på en fantastiskt intressant dag på universitetet.

Det ska bli så roligt. Efter själva grejen blir det middag med alla medverkande på dagen.

Jag är förväntansfull och nervös. Plus att jag är så glad att vi gjorde den här föreställningen. Den har gjort att vi åkt till England och spelat, den har gett oss fantastiska kontakter och massa annat bra.

Den här gången spelar vi med två inhoppare, Frida och Karin, och det har varit roligt att spela med nya skådespelare. Vi har varit inne och petat i regin mer än vi gjort på länge och ja, det är intressant att se vad som händer med nya personer.

Frukost på stationen i väntan på tåget!

Grattis på Internationella Kvinnodagen allihop!

Bakisångest.

Jag tycker inte om att bli för full, att tappa kontrollen, att låta munnen gå utan en att tänka efter en sekund. Jag är för gammal för sånt. Det var inte så igår. Jag var inte för full. Men jag tappade kontrollen totalt.

Låt mig ta det från början.

Jag var på fest igår. Det var jävligt roligt. Trevligt sällskap, knäppa lekar, diskussioner med människor som lyssnar och pratar på ett bra sätt om sin åsikt, dans, ja sånt där som gör en fest bra.
Men sen brakade det lös.
Det var en man där som på fullaste allvar sa att kvinnor är ett verktyg för njutning och att kvinnor är lägre stående än män för att de är ologiska och styrda av känslor och allt vad det var. Förstå. Den här mannen stod där och sa så.
Sen var det en annan kille som sa att ja men du har en poäng där och sen kom ett uttalande om att kvinnor är mer troende och alltså inte logiska. Ett uttalande som den här personen nog inte skulle stå för idag.
Men jag fick bara en sån chock över att inte alla sa åt idiotkillen att han var just en idiot. Jag stod där bland ett gäng med killar och ingen sa åt killen att han hade fel. Och resten av personerna var bra människor med en bra kvinnosyn och ändå. Ingen sa nåt.
Och jag blev så jävla ledsen. Att en sån här människa existerar som tycker såhär. Att han tycker det är okej att reducera hälften av jordens befolkning till ett verktyg för njutning. Att inte alla sa emot honom. Att han får höra att ja men du har en poäng där. Jag blev så arg och så ledsen och började gråta av frustration. Och kallade idioten för idiot och sa en del saker om honom som inte är okej. En idiot är en idiot, så där gjorde jag inga fel, men ja, andra saker är inte okej att säga. Hur som.

Jag bröt ihop och hade en skrikmatch med Martin. Som tur är lyssnar han och tar min åsikt och mina känslor på allvar så det gick snabbt över. Eller som tur är, det är vad jag förväntar mig av en partner.

Men alltså jag har aldrig blivit så reducerad till ett hål på två ben som jag blev igår. Allt som är jag, mitt intellekt, mina känslor, mina åsikter, allt det där inte värt nånting. Vidrigt. Människor brukar inte lyckas komma åt mig på det sättet, men det blev bara för mycket igår.

Men det här visar verkligen hur viktigt det är med ett genustänk i samhället idag. Vi måste jobba för att få bort den här kvinnosynen som uppenbarligen existerar. Visst, det här var bara en person men det är en person för mycket. Vi måste jobba emot detta och jag tror att att göra folk medvetna om genus och vad det för med sig är den bästa vägen att gå.