Arkiv | november, 2013

Marcus Birro.

28 Nov

Denna stackars man som blir så hatad. Denna stackars man som pratar om mediaelit och diskriminering av män.
Det är intressant att han pratar om kultur- och mediaelit som något som förtrycker honom när han ju uppenbarligen är en del av den här eliten.
”Jag är en individ, inte del av en förtryckande kultur” skriver han på twitter. Tror ni att han vet nåt om feministisk teori, att han läst på? Förmodligen inte.

Jag blir äcklad av att någon som han får så himla stort utrymme för att sprida sitt hat.

Annonser

Essä. Om Doctor Who.

26 Nov

Mitt liv just nu alltså. Vi ska skriva en essä om fans och deras påverkan på TV-serier på olika sätt.

Idag sågs vi för att avgränsa precis vad vi skulle göra och mina kära gruppmedlemmar föreslår att vi ska skriva om Doctor Who och dess fandom. Visst, vi hade aldrig gjort det här om Doctor Who om jag inte redan pratat om det så mycket men det var inte jag som kom med förslaget! Jag älskar min grupp så himla mycket just nu!

Om att plugga på universitet.

19 Nov

Fan vad fint det är ändå. Vi har essäskrivande på schemat fram till i januari och ämnet är TV som social plattform. Jag ska alltså skriva om fandoms!
Att utveckla mitt skrivande är i sig roligt men att göra det i former där jag själv ( i samspel med resten av gruppen) får bestämma ämne blir ännu roligare.
Visst känner jag en viss oro över att inte kunna styra helt hur jag vill men vi är en grupp på tre pers så det blir ändå ganska lättarbetat.

Nu ska jag bara lära mig att läsa texter inför föreläsningar lite tidigare än vid midnatt dagen innan.

In other news så har jag tagit upp mitt TV-bloggande igen. Supernatural är det som gäller och jag är inte alls lika noga med att försöka skriva bra utan satsar mer på att få ner lite tankar och reflektioner.

Jag har lite problem med ensamhetskänslor men försöker att inte överanalysera och göra nåt åt saken istället.

Och, kanske bästa, snart är det december!
Jag kommer att jobba hos Emma i två dagar och sen spendera helgen där med julbak och julbord! Vilken lyx!
Jag tänkte köpa mina första hyacinter så snart jag ser några och jag är så pepp på att storleken på vår lägenhet betyder plats för stor julgran!
Och så julkalendern! Den kommer innebära att jag slutar sova till 9-10! Julkalendern ska nämligen ses på morgonen!

Åh julen. Julafton kommer se lite annorlunda ut i år eftersom Daniel och Sara kommer vara i Borås. Jag är inget fan av förändrade traditioner men vad ska en göra?

Om att vara medmänniska.

13 Nov

Jag har inte läst eller sett någon form av nyheter den senaste veckan. Förra veckan var fylld av bröllop och liknande och den här veckan vet jag inte riktigt.

Jag beställde en ny mobil igår. Mitt abonnemang löper ut så jag tecknade ett nytt med tillhörande telefon. Så pepp.
Jag klickade även hem två skal till mobilen för jag vill så gärna ha en rosa. 80kr ungefär kostade dom.

Till saken hör att bröllop och saker med det har kostat skjortan och jag har väldigt dåligt med pengar. De 1500 som jag la undan för att jag bara får 6000 nästa månad har jag behövt ta av för mat osv. Jag har därmed tyckt att jag inte kan skänka pengar till katastrofhjälp. Varje hundring räknas. Men två skal har jag ändå tyckt jag har råd med.

Det är så lätt att avskärma sig från all skit. Göra världen enormt liten. Glädjen över en ny mobil och fantastiskt fina skal.

Visst, du kan inte ta ansvar för all skit i världen och visst, massa människor ger katastrofhjälp nu, så en hundring från mig gör ingen enorm skillnad.
Men valet jag helt utan att tänka gjorde.

Om mående.

5 Nov

Jag fick ett sms av min vän E idag som löd ungefär ”hoppas allt är bra med dig. Fast det vet jag ju att det inte är, läste din blogg”. Och nej, allt är inte helt prima men jag håller inte heller på att bryta ihop eller gå in i en depression.

Det jag oroar mig för är i högsta grad verkligt, men mitt liv är inte en svart tjärn.
För det mesta är allt ganska fint och vardagen flyter på.

Det blir lite konstigt när jag mest använder min blogg som ett sätt att vädra saker som känns jobbigt, mitt liv är så mycket mer än det.

Det jag väl vill säga med det här är att ja, saker är jobbigt men jag mår mest bra.

Hösten.

3 Nov

Det är höst nu. Och inte den där färgsprakande hösten med tusen vackra färger och lövhögar att sparka i. Den blöta, gråa, kala hösten, den som bara väntar på att bli vinter.
Och det märks på hur jag mår.

Det var fest förra veckan med klassen och vårt faddreri. Först kände jag mig mest obekväm, det var trångt och varmt och hög, dålig musik. Jag hade svårt att komma in i samtal för alla verkar känna varandra så pass väl nu. Flydde ut och rökte med dom jag faktiskt känner i klassen. Sen gick kvällen och jag hade väldigt roligt. Roliga samtal med människor jag gillar och sådär.

Så blev det sent och nån skulle prata om feminism på nåt vis med mig och sen sitter jag där med ett gäng jag egentligen inte känner och säger saker som är obekväma för dom. Jag är obekväm att vara med för människor som vägrar se sina egna privilegier och jag vill inte vara på nåt annat sätt och stryka människor medhårs. Men, det skulle vara så mycket enklare att vara en del av gruppen om jag lät bli att komma med de där uttalandena.
Jag kände direkt domen falla från människor som jag inte ens känner och det blev bara så påtagligt när ingen av mina vänner var där och liksom dämpade känslan.

Sen dess har jag gått runt med en obehaglig känsla i magen som jag inte riktigt funderat massor över utan mer nämnt i förbifarten att jag tycker det är jobbigt att alla liksom har hittat sin klick nu och jag inte är en del av nån av dom.

Sen i slutet på veckan nu fick jag ett bryt och satte ord på den där känslan och Martin fick krama på mig medan jag grät.

Jag är helt enkelt rädd att bli ensam här. Att gå i tre år och egentligen bara känna Martin. Jag har ett gäng och vi pratar om att göra saker, se på film, fika och sånt men de blir aldrig av.
Jag vill umgås med folk utanför skolan och utanför fester men jag har ju gått och blivit alldeles handfallen i sociala relationer.

Ugh.