Arkiv | januari, 2012

Don’t touch my fandom!

24 Jan

Det har säkert inte undgått nån som är en del av nåt som helst fandom att megaupload stängdes ner nyligen. Tydligen är det fler fildelningssiter som är i blåsväder och jag känner en mild panik.

På megaupload fanns allt. Precis allt. Gamla kanjani-shower från innan deras debut. Sånt som inte går att få tag på på nåt annat vis än via nedladdning. Det jag inte hade fått hem än tror jag visserligen att fandomet kommer få upp på andra platser, men saken är att det blir bara svårare och svårare och jag har inte den tiden som krävs för att lära mig navigera olika kinesiska och koreanska siter som har värsta guldgruvorna av allt kanjani och när site efter site stängs ner som varit mellanvägarna blir allting så mycket krångligare. Mellan ryssarnas attacker av livejournal och amerikanernas på MU mfl blir jag oroad.

Jag vet, ladda ner må vara fel, men saken är att de grejerna jag verkligen är intresserad av lägger jag också pengar på, även om jag laddar hem det också. Saken är att om jag ska hänga med i och vara en del av ett fandom behöver jag tillgång till vad som händer, vare sig det rör japanska pojkband eller brittiska och amerikanska tv-serier. När det kommer till de japanska grejerna så är detta omöjligt utan nedladdning. Jag har inte en möjlighet att se japansk tv utan den.
Och ärligt talat. Det skadar ingen ändå. Om jag verkligen älskar nåt kommer jag att köpa DVD-boxar och grejer hur mycket jag än laddat ner serierna och allt extramaterial som kommer med boxarna. Och är jag inte tillräckligt intresserad kommer jag ändå aldrig betala för det.
Nedladdning är ett sätt att skaffa fans. Så enkelt är det. Jag hade inte varit ett fan och gett massor av pengar till nåt om det inte var för nedladdning. Och det kommer inte stoppas vilka friheter USA än tar sig. Så enkelt är det. Så fuck off och låt mig skratta åt alla problem ni får med hackers.

Annonser

Sömnen har blivit min vän!

18 Jan

Jag ska inte säga för mycket, men tredje dagen in på en vecka när jag jobbar sex av sju dagar brukar jag vara helt förstörd, dels för att jag vet att det kommer bli en jävligt lång vecka och dels för att mitt sovschema brukar vara helt åt helvete.
Men på nåt vis lyckades jag bryta vad såg ut att bli en vecka av att somna på soffan och inte kunna sova på natten och vara jättetrött på jobbet och komma hem och somna på soffan osv. Så jävla skönt.

Det gör så mycket att vara utvilad på jobbet.

Nu ska det städas!

Fittor som fiser

7 Jan

image

Det är alltid lika kul att kolla vad folk har sökt på och hamnat här på. Fitta är det genomgående temat kan vi ju konstatera. XD

Löften.

7 Jan

Jag är inte så mycket för nyårlöften egentligen, men jag har en del grejer jag vill åstadkomma det här året:

*skriva klart min monolog
*äta mindre socker
*röra mig mer. Jag har gymfobi, men ska hitta andra sätt att träna, kanske simma.
*bli bättre på att hantera min ekonomi
*spara pengar till japan
*börja plugga japanska igen. Vill bli helt flytande i japanska och göra jlpt så jag får fler förutsättningar om jag vill flytta till japan igen. Jag förväntar mig inte att vara helt flytande i slutet av året, men ändå att jag kommit nånstans med det hela.
*gå med i fi
*blogga mer. Jag älskar att blogga, det är bara min lathet som förstör.
*hitta en balans mellan jobb och fritid. Jag vill kunna utnyttja tiden jag är ledig bättre istället för att bara slösa all min tid på ingenting.

Sådär. Där har vi en del att jobba på. Det finns mer, men det känns som att för mycket på en lista bara kommer ge mig ångest och göra mig handlingsförlamad.

Nu ska jag dricka lite mer te och vänta in Li som ska färga mitt hår rött. Äntligen! Drog i blondering igår så jag kan få till en såndär stark färg som jag vill ha. Så nu är jag gul i huvet. XD

image

Ett nytt år.

3 Jan

Sen natt och rastlösheten som inte leder nånstans kryper i kroppen. En såndär kväll när jag känner som att jag borde göra nånting, som att jag glömt nåt jag skulle göra men egentligen inte har några måsten. Så irriterande att inte bara kunna slappna av i det.

Jag tror att det har att göra med den stressiga tiden innan jul och nyår där det hela tiden funnits nåt jag borde göra. Nu har jag inte de där kraven hängandes men känslan sitter kvar.

Sen funderar jag över det här året och vad som hänt. 2011 då alltså. Jag började året uppe i Norberg och hamnade sedan här i Linköping i maj. Gick från kollektivet och intensivt arbete med TH till Martins lägenhet i Ryd och massa jobb.

TH har varit väldigt inaktiva under hösten av olika orsaker. Vi har nog alla insett hur svårt det är att arbeta tillsammans när vi alla är på olika orter. Det jag älskar är att vi alla har drivet och vill jobba vidare. Saker och ting har kommit emellan under årets sista halva, men jag känner en väldig trygghet i att veta att vi alla vill och känner för oss.

Nu sitter jag här i min och Martins lägenhet med ett ”fast” timvikariat. Låter märkligt, men jag är alltså timvikarie på schema. Inte att jag går för nån, utan jag har en egen rad. Låter märkligt, men är jävligt skönt att ha.
Jag har alltså jobb så jag klarar mig. Skulle inte klaga på mer pengar på kontot, men det jag får ut räcker.

Nu till det märkliga. Jag har alltså en ganska trygg tillvaro som innebär att jag inte behöver oroa mig nämnvärt över pengar, men jag är inte van vid att ha det såhär. Ett jobb, ett schema att gå efter. Ett schema och en arbetstid som gör att jag har tillräckligt med tid för att ägna mig åt annat, teatern då till exempel.
Det konstiga är att det känns som att jag jobbar mer än jag gör eftersom jag inte gör nånting åt min lediga tid.
Mitt skapande har helt stått stilla i säkert en månad nu och det har inte gått snabbt fram innan det.

Saken med Linköping är att jag inte känner så många här. Jag har Ingalill som jag träffar och fikar med relativt ofta. Sen är det Maria som jag har fangirling-helger med så ofta det går. Vi har dock alltid svårt att få ihop våra tider. Tanken är att vi ska ses en gång i månaden, men om vi har tur brukar det bli kanske en gång varannan.
Sen har jag mycket folk runt på platser som inte är svårt att ta sig till, men jag är så jävla kass på att höra av mig.
När det kommer till annat folk så här jag börjat lära känna folk från jobbet, men knappast på en hej ska vi hitta på nåt ikväll-basis. Därför är det väldigt mycket jag och Martin som ses dag ut och dag in. Vilket såklart är jättefint, jag trodde faktiskt att vi skulle gå varandra på nerverna en hel del, särskilt med tanke på att hela hans umgängeskrets har varit ute på äventyr på olika ställen i världen hela hösten.
Saken är hur som helst att jag är van vid att ha mycket folk omkring mig. Att när jag känner för att umgås är det inte svårare än att gå och knacka lite dörr eller kanske bara gå ut i köket. Nu har jag så lite sånt och jag saknar det.

Jag har heller inga speciella planer framför mig. Iaf inga långsiktiga. Jag ska till Japan i år. Men det är för några veckors semester, inte mer. Jag ska på solsemester med mamma och på en weekendtrip med Martin. Men annars vet jag ingenting. Tanken var att jag skulle flytta till Berlin. Och jag vill fortfarande fara dit, men vad tusan jag ska göra där är fortfarande en ganska stor fråga. Jag ska bo där nån gång. Jag vet bara inte när eller varför.

Så, summan av kardemumman är väl helt enkelt att jag känner mig lite ensam och utan en riktning i livet och inte riktigt vet vad jag ska göra åt saken.

2012 är nog det mest hemlighetsfulla året hittills. Jag har ingen aning om var jag kommer att sitta vid den här tiden nästa år. Kanske fortfarande i den här soffan i den här lägenheten, kanske nån helt annanstans.
Vad jag vet är att jag måste fundera och strukturera upp mitt liv lite framöver. Se var suget leder mig.

Välkommen nya året!

Nyårsdagen.

1 Jan

image

Dom här vaknade jag bredvid idag. Bra start på nya året. Gott nytt alla fina!