Mitt sexliv är mitt.

Den senaste tiden har jag läst en hel del bloggar och artiklar som kritiserat BDSM-sex och anser att det är ofeministiskt att utöva det. Detta har gjort mig ganska förbannad och jag har gått och sugit på det här inlägget ett tag och funderat på vad jag vill säga.

Jag tror inte att sex ligger utanför det samhälle vi lever i. Inte alls. Det finns en anledning till att heterosex är så fokuserat på penetrationssex/omslutande sex, att kvinnor inte vet hur deras fittor fungerar, att folk har en skev bild av sex när de första sexuella bilderna vi får till oss ofta är mainstream-porr.
Att utöva BDSM står inte utanför samhällets påverkan. Jag tror att vissa saker säkerligen hade tagit sig andra uttryck om vi levt i ett jämställt samhälle. Däremot tror jag inte att BDSM inte hade existerat i ett jämställt samhälle och jag tycker inte att BDSM inte har en plats i samhället idag.
Att ha BDSM-sex är inte nånting som bara händer. Det är ingenting som jag väljer att ha för att det ska vara så. Jag är inte sexuellt undergiven för att jag är kvinna och samhället säger till mig att vara undergiven mannen. Jag är sexuellt undergiven för att det ger mig nånting. För att jag älskar den känslan av att bara släppa allt. Att lämna över min makt till min partner och svepas med. Njutning och smärta ligger väldigt nära varandra och vävs in i varandra. När jag är bunden och blir smiskad och piskad flödar adrenalinet i kroppen, jag kommer till en annan dimension där jag är så insluten i den värld vi skapat, där njutning, smärta, dominans och undergivenhet frivilligt ges och tas mellan oss. Det är vårt medvetna och frivilliga val att ge oss hän.

Det verkar finnas en idé om att den undergivna i ett BDSM-förhållande inte själv väljer detta. Att hen bara är så kuvad så det bara blir så. Det är inte sant. Aldrig har jag diskuterat sex med nån partner som med min dom, inget har lämnats osagt. Vi har diskuterat gränser och regler och såklart haft safewords. Vi har båda valt detta, bdsm-sexet har gett oss båda njutning, det är inte en ensidig njutning, den är båda parters.

Jag har såklart funderat på varför jag tänder på det jag gör och också läst en hel del teorier. En vanlig teori om undergivna män är att eftersom det ofta är män i maktpositioner som är sexuellt undergivna så har det att göra med behovet av att släppa kontrollen i någon aspekt av livet. När det gäller sexuellt undergivna kvinnor har jag läst alla möjliga teorier, en av de knäppaste gick ut på att kvinnor inte kan lita på män och att de inte förgriper sig på en att vi kvinnor istället sätter oss i situationer där vi kan bli utnyttjade under säkra omständigheter för att vi på nåt vis inte skulle kunna ha ett tillfredsställande sexliv annars.
Ja. Ni hör ju hur det låter. Jag är mer inne på att det handlar om att släppa kontrollen, inte för att jag har nån större maktposition men jag har behov av kontroll. Sen ska en inte undervärdera förhållandet mellan smärta och njutning i sig heller.

Det jag vill säga är att bdsm i sig inte är ofeministiskt. När två eller flera parter som litar på varandra gör en överenskommelse över vad som ska ske i deras sexliv, när det görs under säkra omständigheter, finns det ingenting nån annan har rätt att säga emot det.

Faran ligger däremot i att ta in influenser från BDSM utan att vara medveten om vad det är. Vi ser det i mainstream-porr i sammanhang där mannen/männen dominerar kvinnan/kvinnorna.
Jag och andra bdsm-utövare vet att det är ett spel där alla parter gett sitt medgivande, i porren tar sig männen rätten över kvinnors kroppar, bara sådär. Det är en stor jävla skillnad och det är viktigt att veta och förstå detta.

Men kom fan inte och säg att BDSM gör samma sak. Kom inte och säg att mitt medvetna val är detsamma som att degradera kvinnan till en kropp med hål att utnyttjas. För det har inte med varandra att göra. Min lust är min egen och ingen har rätten att skuldbelägga den.