Archive | september, 2013

Peppen.

19 Sep

Peppen när du har fått en fantastisk projektidé som faktiskt är genomförbar!

Jag kunde inte sova igår och låg och funderade på vad jag skulle vilja göra med ett medlemskap i ksms produktionsbyrå och främst i tv-delen av den och fick en ärligt talat helt fantastisk idé.

Jag vill inte gå in på detaljer än, det är alldeles för tidigt för det, men jag har nånting här och tiden att utföra den också. Peppen!

Längtar!

16 Sep

image

Jag längtar så himla mycket till Japan just nu. Det gör jag ju alltid lite men jag tror det är lite extra just nu för att Martin kanske kommer göra sitt ex-jobb där och isf åker han i januari-februari nästa år.
Jag skulle så gärna åka med och vara där hans första tid. För jag vill visa honom så mycket. Jag har aldrig varit där med nån som inte varit där tidigare och det skulle vara så roligt.

Visa de bästa ställena i Tokyo. Den bästa maten. Allt det där.

Fan vad jag längtar.

Längtar!

16 Sep

Jag längtar så himla mycket till Japan just nu. Det gör jag ju alltid lite men jag tror det är lite extra just nu för att Martin kanske kommer göra sitt ex-jobb där och isf åker han i januari-februari nästa år.
Jag skulle så gärna åka med och vara där hans första tid. För jag vill visa honom så mycket. Jag har aldrig varit där med nån som inte varit där tidigare och det skulle vara så roligt.

Visa de bästa ställena i Tokyo. Den bästa maten. Allt det där.

Fan vad jag längtar.

This is my life.

16 Sep

Imorse (alltså efter 10 nu för tiden) när jag vaknade med mensvärken från helvetet (som förtjänar ett helt eget inlägg för ugh, jag har inte haft såhär ont på iaf 10 år) så hade jag fått den här länken från en vän:

http://lizziebenett.com/story

Tillsammans med följande kommentar:

”Jag har inte sett själv än, men har bara hört gott om det. allt med mr Darcy bör man ju kolla upp 😉 så tänkte tipsa fast jag själv inte sett det än XD”

Hon hade så rätt!

I och med min hemska mensvärk så har jag idag varit dömd (oh no) att bosätta mig i soffan med choklad, glass och kaffe och med detta tips visste jag precis hur jag skulle använda min tid mellan varje värktablett.

Det här är alltså Stolthet och Fördom i nutid i form av en vlog. Så jävla briljant! Visst, somliga saker skulle folk nog aldrig ha med i sina videobloggar, men vad fan, det är fiktion, skit samma!

De 100 avsnitten av själva vloggen plus extravideor på youtube och storifyade twitter-konversationer, tumblr, fb och låtsashemsidor blir tillsammans en fantastisk massa av interaktivt berättande.
Jag såg ju nu allt när projektet redan var klart så jag har inte följt karaktärernas olika sociala medie-kanaler, men hela grejen med att det släpps videor typ en gång i veckan (ej inräknat extravideorna) plus all aktivitet på kanske främst twitter och tumblr där fans kan tweeta karaktärerna, eller kommentera deras inlägg eller ställa frågor som faktiskt besvaras i videor under hela projektet. Det är så briljant.

Det öppnar för ett helt nytt berättande som är beroende av fansen på ett helt nytt sätt och som också ställer helt nya krav på hur fiktionen ska funka.

Så. Jävla. Bra.

Och nu har jag inte ens pratat om själva historien! Austen. Jag älskar Austen. Som många med mig. Jag har läst och sett många versioner av den här historien (särskilt BBC-produktionen med Colin Firth) och att sätta in den här historien i nutid kan vara svårt. Vad de inte har gjort är att behålla språket (som säg i tex Romeo+Julia) utan de har tagit karaktärerna och gjort dom till trovärdiga personligheter idag.

Det jag oroade mig över var hur de skulle lösa kvinnornas plats i samhället idag. Och det funkar så bra! De här kvinnorna står upp för sig själva och saker och ting löser sig inte på samma sätt som i boken. Hade de gjort det hade jag blivit besviken (och min tilltro till mäns förmåga att porträttera kvinnor är inte särskilt stor) och jag förväntade mig nästan det. Men icke!

Alltså, det är så bra! Alltihop!

Det kanske bästa är vad de gjort med Lydia. Hon är en väldigt platt karaktär ärligt talat. Hon beskrivs hela tiden som en ”silly girl” och det är typ det enda hon har.
Här får vi se henne ur en helt annan synvinkel. Vi får lära känna henne på ett helt annat sätt.
Naturligtvis kan det inte finnas en plottwist där hon rymmer med Wickham och spenderar tid med honom utan förkläde och de gjorde verkligen så mycket av det!

Säkerligen är serien problematisk på sina ställen men just nu har jag ingen förmåga att vara kritisk.
JAG ÄR KÄR!

Och de ska göra en version av Emma i samma format! I höst! LYCKA!

(Och nu är klockan fem och jag ska vara på föreläsning 10.15. Damn you 4-minutersklipp som hela tiden får dig att tänka ”bara ett till”)

Jag och nikotinet.

14 Sep

Jag har sen i somras haft en nedtrappning av mitt rökande.
Från 16 om dagen första veckan till att ta bort två eller tre per vecka. Fram tills jag var nere på fem om dagen då jag kortat med en cigg om dagen.

Nolle-p och fester kom och jag har fuskat ganska rejält så idag har jag redan sugit i mig mina fyra och tänkte dra på ett plåster nu för att klara resten av dagen. All in liksom.
Jag måste klara timmar utan att röka och för att gå från kanske 9 om dagen till 3 på måndag blir hårt.

Det är så jävla svårt att sluta. Min morbror har kol och kommer en dag att dö av det för det har redan gått så långt. Han har slutat, samtidigt som min mamma gjorde det men han började igen ganska snart tror jag.
Mamma började igen efter två år. När du har rökt så länge och alltid har hanterat stress med att unna dig en rökpaus är det så jävla lätt att trilla dit igen.

Men jag vill ju inte egentligen. Jag vill inte hamna där med sjukdomar orsakade av mig själv på det viset.

Jag vill inte sitta gammal och bitter och ångra att jag aldrig slutade.

Det är fan dags nu.

Men det är så himla svårt. Jag ursäktar hela tiden mitt rökande. Haft en dålig dag, röker mindre imorrn istället osv.
Jag har rökt i över 10 år nu. Det är inte lätt.

Sömnen

14 Sep

Jag har för mycket fritid. Eller så gör jag för lite med min fritid. Hur som helst så sover jag på helt fel tider. Jag som högst kunde sova till 10 om dagarna har nu vänt på dygnet helt och hållet.

Inte bra det här alltså.

För övrigt så känns min projektgrupp bra. Var ju orolig innan, men jag tror att vi kommer jobba bra ihop.
Oron över att jag valt fel har också lagt sig.
Nånstans så skulle jag kanske ha kunnat hitta nåt annat som på sitt sätt passar mig bättre, men jag vet ju att jag kan göra fantastiska saker av den här tiden.

Så yey för det.

Frukost klockan 12 nu då!

Om att romantisera.

13 Sep

Jag är väldigt nostalgiskt lagd. Jag romantiserar min dåtid konstant.
Gymnasiet med alla fester och alla vänner nära. Att springa på konserter och hångla med främlingar och sitta fast vid höften med vännerna.
Fast jag vet att jag under den här tiden hade en period när jag bråkade konstant med pappa, skar mig, åt inte mer än ett mål om dagen i månader och under en tid hade ett as till pojkvän.

Japan. Konserter och den lilla, lilla lägenheten, Maria, nya vännerna. Känslan av att kunna göra vad som helst.
Eller andra omgången med Emma. Prince of tennis-maraton och konserter och fira jul tillsammans.
Men jag kunde inte sova för att jag var så nervös över krisen och att jag aldrig hade pengar.
Och jag och Maria var sura på varann hela tiden ett tag när vi bott för länge inpå varandra.

Norberg och kollektivet. Kreativitet överallt. Inspiration och så jävla mysigt där i vårt gula hus.
Men hela TH höll på att bränna ut sig och jag flydde Norberg en månad innan jul för jag mådde så dåligt.

Men allt det där, allt det där negativa, jag vet att det fanns men allt det fina övervägde det där som var jobbigt.

Mina två senaste år dock. Känner ingen nostalgi. Alls. Visst, vi hade en fantastiskt fin lägenhet. Men näe, minns inte tillbaka med någon värme.
Det gör mig lite rädd. Två år av mitt liv bortslösat. Två år!
Tänker att jag tagit med mig nånting iaf. Att det gett mig ett driv. Aldrig hamna där igen.
Men fan, den insikten var inte värd två år.