Arkiv | maj, 2012

Jag har kommit ut!

31 Maj

Jag definierar mig som bisexuell med en större dragning mot män. Jag tror att dock att sexualitet är ganska flytande och inte att de flesta är antingen eller utan att normerna i samhället ger oss sätt att definiera våra känslor utefter en heteronorm.

Hur som helst så har jag kallat mig bisexuell sen högstadiet. I början kanske mest för att vara speciell trots att jag nog egentligen var ganska kär i en vän som jag brukade hångla med på typ varje fest.

Men sen när jag var runt 19-20 blev jag riktigt, riktigt kär i en tjej.
Vi hade träffats tidigare, men då hade hon raggat på mitt ex som jag fortfarande var kär i och jag var mest svartsjuk som fan.
Men sen kom hon på min födelsedagsfest och vi spenderade ganska mycket av kvällen med att hångla. Hon hade pojkvän som hon precis hade flyttat ihop med så de få gångerna vi sågs var det ganska mycket smyg.

Vi hade en date i min kompis lägenhet. Det var mitt i sommaren, jag drack massor av te och blev svettig och nervöspratade non stop. Ingenting hände. Jag ville mest bara kyssa henne men var så jävla nervös och sen gick hon. Vi träffades några gånger till. En gång ringde jag när jag var halvt redlös och vi hånglade i nån lekpark men hade ingenstans att ta vägen och hon hade gått ifrån nån grej med sin kille och sen sågs vi på festivalen fast hennes pojkvän var med och jag hade ett festivalragg. Det rann helt enkelt ut i sanden för jag hörde aldrig av mig och inte hon heller. Inte vet jag om hon verkligen var intresserad eller inte men jag lät bli för att det helt enkelt blev för jobbigt. Jag tänkte på att berätta för mina föräldrar och allt vad det skulle kunna innebära och jag var helt enkelt rädd för hur saker och ting skulle bli om jag hade en flickvän.
Detta trots att jag kallat mig bi för alla utom familjen i flera år.

För några veckor sen var jag och mamma på semester i Turkiet och med några glas vin i kroppen och under en diskussion om heteronormer så kom jag ut. Jag berättade att jag varit jättekär i en tjej men låtit det rinna ut i sanden för att jag inte vågade berätta det för dom, att jag var bisexuell.
Mamma sa att hon alltid anat det och att det inte hade spelat nån roll då och inte spelar nån roll nu.
Så gick hon och hämtade två glas vin till och det var det.

Så jävla odramatiskt. Jag vet ju att mina föräldrar inte är homofober men ändå har det varit så svårt att säga.
Sen hade jag ju då en pojkvän sen tre år hemma så det handlade ju knappast om att berätta om en partner men ändå, nu är det gjort, flera år för sent men jag behöver aldrig komma ut igen. Skönt.

Annonser

Jag läser inte böcker skrivna av män.

31 Maj

image

När skolan jag gick på skulle flytta innebar det också att biblioteket skulle avvecklas så de sista dagarna var det i stort sätt fritt fram att gå och plocka på sig så många böcker en ville. Jag tror jag tog tre, fyra påsar med böcker. Jag gick mest på utseende eller snyggt namn om det inte rörde sig om författare jag kände till.

Ärligt talat har jag inte läst många av böckerna jag plockade hem, men ovanstående fyra har jag läst. Vet ni vad de alla hade gemensamt? De är skrivna av män, handlar om män och varenda kvinna i böckerna är objekt som beskrivs på samma sätt som landskap om ens med den kärleken och omtanken.
Boken om nån indisk brahmin har en scen där mannen våldtar en kvinna och efter det måste han lämna sitt hem för att han är oren för att han låtit sig frestas av en kvinna. Han kunde alltså inte låta bli att frestas av att denna kvinna fanns där och hade en kropp som kunde våldtas.
Härligt hörrni.

Jag är så förbannat trött på det här. På att kvinnor knappt blir mer än djur, inte ens värda tiden att ge dom mer ”egenskaper” än deras yppiga bröst och lår.
Det var länge sen jag läste en bok skriven av en man som hade en enda kvinnlig karaktär med något som helst djup.
Därför läser jag inte böcker skrivna av män. Jag köper inte böcker skrivna av män. Det finns så många fantastiska kvinnliga författare att jag behöver inte de där jävla sexistiska männen.

Naturligtvis finns det bra manliga författare. I alla fall en. Jag älskar Haruki Murakami och hans böcker köper jag.

Men resten? Varför skulle jag? Varför lägga ner min tid på nåt som bara gör mig förbannad?

Jag tänker inte läsa en bok till skriven av en man om det inte är Murakami eller böcker som jag blivit rekommenderad av någon vars omdöme jag litar på. Det är helt enkelt inte värt risken att tugga i sig massa skit när jag kan lägga min tid på något så mycket bättre.

Entreprenör.

29 Maj

Entreprenör är ett ord som är både hyllat och avskytt idag.

Entreprenör står för att skapa sin egen lycka, vara stark och framgångsrik och tjäna pengar på det som intresserar en.

Problemet är att i den här entreprenörs-yran nedvärderas annat arbete, ”vanligt” arbete och det skapas en idé om att en får skylla sig själv om en inte ”lyckas”. Det blir berättigat att låta alla stå för sig själva, att skära ner på alla skyddsnät vi har.

Sanningen är den att alla kan inte vara entreprenörer, alla kan och/eller vill inte starta egna företag och jobba dygnet runt för liten utdelning innan företaget kommer igång. Det passar inte alla och de som inte gör det ska inte bli mindre värda i samhällets ögon.

Med det vill jag säga att jag förstår kritiken och tycker inte att entreprenör är det bästa en kan vara.

Men! Det finns en idé om att entreprenörer inte gör nåt annat än förverkligar sig själva, att det inte finns en annan tanke än sitt eget välbefinnande bakom och detta kan säkert stämma i vissa fall, men det är verkligen inte den stora sanningen.

Förra året gick jag entreprenörslinjen på Bergslagens Folkhögskola tillsammans med resten i TH. Under det året startade vi vår ekonomiska förening och skapade några föreställningar som jag är jävligt stolt över och som också är jävligt viktiga. Vi är en feministisk fri teater som skapar teater som handlar om samhället vi lever i. Vi startade i en kärlek och passion för teatern och med en vilja att förändra och ifrågasätta. Drömmen är såklart att kunna leva på detta, att helt enkelt tjäna tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba med andra saker för att få vardagen att gå ihop.
Många verkar anse att de här två står emot varandra. Att en inte kan vara konstnär och entreprenör på samma gång. Men saken är att även konstnärer lever i samma samhälle som alla andra. Vi kan inte klara oss på passion bara. Så är det. Men vi arbetar inte bara för pengarna, vi försöker hitta vägar att utöva vår konst samtidigt som vi kan leva. Jag tycker det är fantastiskt att människor jobbar för det de älskar och jag tycker det är så fel att peka på entreprenörer som att de alla står för en och samma sak.

Vi kämpar också för ett bättre samhälle med de medel vi har och jag är trött på att bli nedvärderad för att vi gör det genom ett företag.

Just Kids.

28 Maj

image

Jag har precis läst ut den här boken skriven av Patti Smith. Det är berättelsen om henne och hennes vän om konsten och livet och den sliter i hjärtat.

Hon äger ett språk som är poetiskt och kärleksfullt och jag blir helt tagen. Vilken fantastisk människa och vilken oerhörd kärleksförklaring hon skrivit.

I sommar ska jag se henne live och även om jag än så länge inte har någon större relation till hennes musik, förutom till skivan Horses som jag lyssnat massor på, känns det fantastiskt att jag kommer få ta del av denna poets musik, av henne på scen.

Amning och barn.

24 Maj

Sitter och lyssnar på Nyhetsguiden i P3 där de pratar om reaktioner på ett uttalande som Valeria, en av programledarna, gjorde igår om att hon inte gillar när mammor ammar sina barn bland folk. Hon vill helt enkelt inte se några bröst när hon sitter och äter eller fikar.
Jag tycker det är en helt absurd åsikt. En kvinnas bröst är så sexuellt kodat att en mamma som matar sitt barn, nåt så i grunden osexuellt, blir upprörande för folk. Jag antar att Valeria inte skulle ha nåt emot bara armar, magar, ben eller tår men kanske skulle  känna samma obehag om det rörde sig om fittor eller kukar som blottades på restaurang.
Mammor ska inte behöva hålla sig i hemmet medan barnet ammar, hon ska inte heller behöva gömma sig på en toalett för att kunna amma sitt barn. Sexualiseringen av kvinnans kropp är något som ständigt pågår och att hindra mammor från att amma sina barn är en del av detta även om kanske Valeria inte tänker så.

Jag är glad över att det kommit massor av reaktioner på detta uttalande men somliga kommentarer är så jävla typiska. Massa människor hade sagt att ja men vänta bara tills hon själv får barn, då kommer hon själv inte tycka så.
En förutsätter att är du en kvinna ska du en dag vilja skaffa barn.
Jag har själv sagt tidigare att jag inte vill ha barn. Det har alltid bemötts med att jag bara ska vänta, det kommer med tiden. Kanske gör det det, kanske inte. Jag vet att jag inte är redo att skaffa barn nu och att jag inte ser barn i min framtid heller. Jag är inte beredd att ge så mycket av mig själv och min tid på en annan människa. Kanske kommer det ändras, kanske inte men alla förutsätter ändå att jag en dag ska vilja ha barn.
Den här förväntningen läggs inte på män, det är vi kvinnor som ska längta efter barn, det är vår uppgift och de som inte känner så marginaliseras eller får en klapp på huvudet och en kommentar om att du ska nog se att du ändrar dig.

Jag är så trött på att kvinnor hela tiden omyndighetsförklaras, att vår åsikt inte ses som riktig, att vi inte vet vad vi själva vill.
Ledsen, men såhär är det. Jag känner ingen som helst längtan efter barn. Kanske jag en dag kommer göra det. Men jag ser det inte framför mig på lång tid och jag kommer inte plötsligt bara känna att ja NU måste jag ha barn. Det handlar inte om att jag vill ha en mer stabil ekonomisk grund eller på annat sätt förbereda mig för att skaffa barn. Jag jobbar inte på nåt sätt för att kunna skaffa barn i framtiden, bryr mig inte om att få ett stadigt jobb eller stadga mig på en plats, skaffa ett boende där jag även kan ha plats för ett barn. Ingenting! Och ingen kan skratta lite lätt och nedvärdera min åsikt för att de själva gjort helt andra val. Det finns inte en mall för hur livet funkar för alla. Punkt.

Vad jag vill ha.

20 Maj

Jag har massor av drömmar. Idéer om vad jag vill göra med mitt liv. Men jag har liksom ingen ordning på det. Inga fasta idéer. Jag bara vet att jag vill. Det som känns skönt är att jag känner att jag kan ta mig tiden att komma fram till vad jag vill. Jag behöver inte ha en plan just nu. Jag kan ta mig tiden att fundera och under tiden låta vardagen vara som den är.

Problemet för mig är att jag väldigt lätt låter vardagen ta över allt. Det där som hela tiden behöver göras, städa, tvätta, fixa, jobba tar så mycket av min tid. Eller egentligen min mentala tid. Jag lallar runt hemma och har massa saker som behöver göras men kommer ingenstans utan tittar på lite serier, surfar lite, plockar lite, spelar lite och så runt igen så att nåt hela tiden hänger över mig. Liksom att det här måste jag göra och det tar på mig mentalt och jag blir stressad och arg och tjurig fast det skulle vara så lätt åtgärdat.

Jag saknar skapandet. Jag har så svårt att ta mig tiden och jag skapar bäst i grupp och nu har jag inte den där gruppen hos mig så ingenting händer.

Struktur. Det är vad jag behöver. Sätta upp mål, ta mig tiden. Schemalägga tid för det. Jag ska fan börja göra scheman som jag gjorde när jag gick entreprenör. Jag är helt enkelt alldeles för lat och svårt för att ta tag i saker när jag inte har mål uppsatta.

Här igen.

18 Maj

Jag börjar på inlägg som jag aldrig skriver klart och sen blir det inga uppdateringar alls.

Hur som helst. Jag har varit runt en del den senaste tiden. En helg i Stockholm hos Emma då vi hade hanami med massa japansk mat, gick på karaoke på japanskt vis, alltså hade vårt eget lilla rum, tittade på senaste kanjani-DVDn och senaste t&t-DVDn och hade det allmänt fint.

image

image

Sen var jag äntligen och träffade Ingalill och hennes lilla Olle tillsammans med Anna-Carin och Josse.

image

image

image

Sen var jag med Martin och en hel hög andra i Göteborg för att han och några till skulle springa Göteborgsvarvet.

image

image

image

På kvällen var vi på brittisk pub och sen på liten klubb.

image

image

Vi hann även ta en fika med kusinerna, deras respektive och kusinbarnet.

Sen tog jag en snabb sväng hem till mamma, pappa och hunden.

image

image

Och nu är jag då tillbaka till verkligheten. Sitter i detta nu på bussen mot jobbet. Har tänkt att jag ska börja cykla till jobbet igen när det är sa pass ljust på kvällen men hittar inte min nyckel hemma i kaoset. XD

Jaa. Det var ungefär allt.
Det kommer kanske komma lite inlägg som är mindre som en dagbok nån gång i framtiden.