Skolan är igång på allvar nu. Medieveckor just nu och jag sysslar med radioreportage. Radio är ett väldigt intressant medie och jag ser fram emot att starta ett program inom en snar framtid. Det är bara lite svårt att hitta tiden för de sista förberedelserna.
Med att skolan har kört igång ordentligt är också sektionsstyrelsens arbete igång. Det är mycket att göra de tre sista månaderna innan nästa styrelse går på och vi har möten ungefär hela tiden. Det är roligt som tusan och vi har styrt upp hela sektionen massor, så är väldigt stolt över oss. Samtidigt ska det bli skönt att lämna över till nästa och få mer tid till annat.
Jag sökte extrajobb på museum nyligen. Blev kallad till första intervjun men inte till andra.
Satte mig lite i ett jobbigt tillstånd för jag är väldigt orolig över hur mitt liv kommer te sig efter utbildningen. Nästa år ska jag läsa konstvetenskap utöver mina vanliga studier för jag tror det är bra för min framtid.
Men efter det? Jag är så rädd att inte hitta ett jobb. Jag är livrädd för att hamna med nåt som inte har med min utbildning att göra och som jag vantrivs med för att jag inte får nåt annat.
Visst, skulle allt skita sig skulle jag kunna plugga konstvetenskap på heltid ett år efter ksm eller så kan jag också vara arbetslös ett tag i allra värsta fall eftersom Martin tjänar så bra. Men jag vill inte vara beroende på det sättet av min partner, det sätter oss i en väldigt märklig maktobalans som jag inte vill hamna i.
Jag hatar att oroa mig över sånt här och det känns alltid som att jag mer låtsas att jag kan saker än jag faktiskt kan saker, vilket jag ju fattar både är väldigt osant och på sätt och vis sant för alla jobb är ett lärande och jag kommer inte vara fullfjädrad när jag kommer ut ur min utbildning. Jag kommer ha färdigheter som gör att jag kan sköta ett jobb, men den faktiska kunskapen kommer med tiden.
Jag borde inte oroa mig, men jag kan inte låta bli.
Therese 