Självhatet.

7 Mar

Jag tänker på smalhetsnormer och hur många unga kvinnor idag verkar ersätta bantning med träning och medan jag tror att det är en i grunden sundare inställning till sin kropp än att svälta sig så blir jag så jävla oroad. Som hur nån blir äcklad av bilder på sig själv innan hon började träna. Äcklad. Och jag tänker först fortsätta den meningen med att hon var smal innan. Fast det egentligen inte spelar nån som helst roll.

Men det handlar om mina egna spöken. Om att leva i det här samhället och vara tjock. Hur jag ska fika med en vän jag inte träffat på två år nästa vecka och det första jag tänker på är att jag gått upp så mycket sen dess och vad ska han tänka om mig? Det är det första, inte kul att ses eller intressant att höra vad han haft för sig, eller kul att umgås med nån mer.
Nej jag tänker på mina kilon och jag blir så förbannad på mig själv. Det ligger så mycket skam under det där tänket. Så många år av skam för min kropp och jag hatar det.
Jag hatar att jag trots att jag för det mesta skiter i min storlek och att jag nästan alltid gillar min kropp ändå har den och dess ”fel” som första tanke i såna här situationer.

Jag är så jävla trött på alla de mindervärdeskomplex jag inte verkar kunna jobba mig helt ut från hur mycket starkare jag än blir i mig själv.

Jag hatar att det triggar så jävla mycket skit hos mig själv att följa vänner som tränar på ställen som instagram. Det gör att jag känner mig så jävla svag och så jävla förankrad i nåt jävla självhat som verkar finnas där nånstans under ytan hur jag än tror att jag växt.

Och det är så jävla störande för jag är egentligen så jävla nöjd med mig själv. Kanske till och med på gränsen till att vara arrogant. Jag tycker liksom själv att jag är jävligt smart, en bra vän, rolig som fan och har en sjuhelvetes smak. Jag tycker om mig själv. Även de inte så fina sidorna, som min benägenhet att alltid ta väldigt mycket plats hela tiden.

Det är en enda stor motsägelse, min självkärlek och mitt självhat och jag är så jävla trött på att det där fula alltid kommer tillbaka, hur lång tid det än kan ta emellan gångerna. Jag är så förbannad på att mitt självhat handlar om något så ytligt som mitt utseende.

Men mest är jag förbannad på att det här jävla samhället har lärt mig att hata mig själv. Jag är förbannad på att vi stod i tjejernas omklädningsrum på mellanstadiet och ägnade oss åt att säga att vi var så jävla tjocka för att sen försäkra varandra om att vi inte var det gång på gång på gång i en inlärning av vårt eget hat mot våra kroppar.

Jag har en liten flicka i mitt liv nu, min fantastiska lilla brorsdotter. När jag tänker på att hon också kommer att lära sig att hata sig själv vill jag bara gråta. Jag tänker på hur jag inte någonsin ska prata kroppar i form av utseende eller vikt med henne. Men så tänker jag på att det ändå inte kommer hjälpa för hon lever också i det här jävla samhället och hon kommer också börja hata sig själv och jag kan bara hoppas att hon bara utvecklar ett ”lagom” självhat och inte blir besatt av den och blir sjuk av det. Jag kan bara tänka att jag iallafall ska bli en förebild för henne. Jag ska alltid låtsas som att jag alltid älskar mig själv när jag är med henne. Jag ska visa att allt det där samhället kommer försöka lära henne inte är sant. Att det inte behöver vara sant. Kanske kommer jag äntligen sluta hata mig själv om jag låtsas tillräckligt bra.

Annonser

2 svar to “Självhatet.”

  1. Luinlote 2014/03/08 den 04:24 #

    Jag började gråta av det här inlägget. Det triggar så mycket känslor, ångest och minnen hos mig – TROTS att jag aldrig fått några negativa kommentarer om min vikt (utom från ett jävla mähä till sjuksköterska när jag gick i fyran… FYRAN!!) och precis som du faktiskt tycker jag så väldigt mycket om mig själv. Det är skadat, så skadat, att man ändå har så mycket issues. :/

    • furypi 2014/03/11 den 03:59 #

      Fyran? Jag orkar inte med människor! Och förlåt att jag fick dig att gråta, borde ha en trigger-varning på det här inlägget. Men ja, det är så sjukt alla de där känslorna som jag tror i stort sett alla inte ”normalviktiga” bär runt på i större eller mindre skala.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: