Kroppen.

17 Maj

Härom kvällen skulle jag gå till ICA för att köpa cigg. Jag gick och lyssnade på musik och skrev på ett blogginlägg om hur jag älskar allt det ljusgröna och alla dofter som hör våren/försommaren till. Jag hade en såndär fin kväll när jag kände mig tillfreds helt enkelt. Så möter jag en kille på cykel som säger ”Ursäkta!”, jag stannar till och tar ur ena hörluren för att se vad han vill. ”Hur blir man sådär stor?” säger han till mig.

Hur blir man sådär stor?

En jävla främling, en kille i 20-årsåldern tycker det är en bra fråga att ställa till mig när jag bara går där.

Jag sa ingenting och fortsatte gå. Jag blev så jävla chockad. Jag hade velat svara nånting elakt som ”Hur blir man sådär ful?” (han var faktiskt ful också). Såhär i efterhand är jag lite glad för chocken för jag hade inte velat sänka mig till hans nivå. Däremot hade jag velat säga nånting smart om varför han tror att han har rätten att kommentera en kvinnas kropp på det där viset.

Men jag sa ingenting, för det högg till. Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till min kropp. Jag har tyckt att jag var tjock sen jag var tio och jag har haft perioder när jag levt på ett mål mat om dagen och känt mig väldigt nöjd varje kväll jag lagt mig hungrig.
Nu väger jag mer än jag nånsin gjort. Mina kläder passar inte längre och jag mår dåligt varje gång jag ställer mig på vågen.
Jag vet att mitt sätt att leva nu inte är hälsosamt och jag vill göra nånting åt det. Jag vill kunna gå i trappor utan att bli andfådd. MEN jag vägrar att tänka på min vikt. Jag måste komma ifrån hur samhället har lärt mig att jag ska vara för att duga. Jag kan inte gå runt och skämmas, jag kan inte tystas ner när nån jävla idiotisk man (för det är alltid män) kommenterar min kropp.

Jag vill inte känna skam.
Jag förtjänar det inte. Att min kropp ser ut som den gör betyder inte att någon har rätt att nedvärdera mig. Jag är inte en mindre värd person pga mina kilon och jag är så förbannat trött att samhället säger att jag inte duger. Jag är så jävla trött på att bli matad med all denna skit. Jag är trött på vänner som tränar för att gå ner fast de verkligen inte är i någon form av riskzon.

Jag blir så jävla förbannad på att hälsa och skönhet handlar om att komma i en 34:a eller 36:a.

Jag skiter på era jävla ideal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: