Dag 19!

31 Okt

Så, jag missade att skriva nånting igår. Första gången och allt. Känner att inläggen blivit mindre och mindre ambitiösa ju längre resan har gått. Jag har väl helt enkelt haft fullt upp med att uppleva.

Hur som helst, igår for vi till vår gamla hemort, Shin-Matsudo. Det var märkligt och nostalgiskt. Vi gick en sväng och tittade på vårt gamla lägenhetshus som var alldeles nedgånget. Sen tog vi en runda i köpcentret och hittade lite smått och gott. För mig strumpor (har köpt så mycket strumpor här!) och en liten mössa till Eira. Hur vet en hur stort ett bebishuvud är? XD
Hur som helst, vi tog också en sväng förbi vår supermarket som vi alltid gick till när vi bodde där och köpte på oss saker som grönt te-pulver, japanskt godis och pepparchips! Dessa jävla chips, vi har letat och letat! De är de godaste som finns och så plötsligt stod de bara där i hyllan! Total lycka!! 😀

Sen for vi vidare till Matsudo, där jag bodde mitt andra halvår i Japan för där finns en alldeles underbar 100 yen-shop som har massa fint. Har nu köpt saker som jag inte vet om jag eller Eira ska få. XD

Maria har tyvärr åkt på värsta elaka hostan och var inte så pigg igår så hon sov på hotellet medan jag åkte till Nakano Broadway och gick på TRIO. Sprang runt som en dåre för att hitta affären först, förstår verkligen inte. Har varit där så många gånger och lyckas ändå tappa bort mig. Där hittade jag i alla fall en alldeles bedårande uchiwa med Subaru från 2000! ♥ Plus ett gäng gamla shopfoton. XD

Sen blev det precis lagom för mig att komma tillbaka till hotellet innan jag gick och mötte upp Caro! ♥ Så himla fint att hon kom till Tokyo också! 😀
Kvällen spenderades med japansk TV med Yamapi och Shingo och god mat för mig och Caro medan Maria vilade upp sig.

Så idag åkte vi äntligen till Johnny´s-shopen! Det är aldrig särskilt roligt att gå dit, det är alltid trångt och varmt och jävligt, men shopen har förändrats en hel del sen jag var där senast och det i kombination med att det var rätt lite folk gjorde det hela mycket lättare. Kom ut därifrån med runt 130 nya bilder. XD

Så gick vi till Shibuya och sprang på Loft och försökte hitta presenter till folk. Vad fan köper en till en pappa som aldrig vill ha nåt i alla fall? Förra gången köpte jag några Jimi Hendrix-skivor, däribland en singel i japansk utgåva. Naturligtvis hade han varenda en! Så åt vi okonomiyaki och gick på den förmodligen sista karaoken för den här resan. Maria är ju sjuk och hostig och kan inte sjunga. Några purikura blev det också för den delen.

Så till slut var det dags att säga hejdå till Caro igen! T__T Det har varit så fint att träffa henne igen. Jag är så himla glad att hon bestämde sig för att komma! Vi har haft det så fint!!

När vi vinkat av Caro for vi till Akihabara, meckat för alla nördar av alla slag. Medan Maria letade presenter till andra, letade jag presenter till mig själv och blev med ännu en uchiwa och ett gäng shopfoton. Så for vi vidare till Harajuku, åt på vårt favoritfik (som inte alls har så god mat som jag minns) och hade det bra.

Senare kvällen har spenderats på hotellet med lite Eito och sådär.

Imorgon ska vi effektivisera vårt shoppande med att dela upp oss och så ska vi äta all fantastisk mat och bara njuta av vår sista hela dag i det här landet. I alla fall för den här gången.

Fy fan. Allt har varit så jävla bra. Jag älskar det här landet så mycket. Jag älskar att jag kommit hit igen och insett hur pass bra min japanska är och jag älskar hur mycket driv och kraft den här resan gett mig. Jag är så glad att jag gjort den med Maria och Caro och ja, jag är allmänt jävligt glad.
Snart kommer den kalla verkligheten igen, men vet ni vad? Det spelar ingen jävla roll för även den har fantastiska ljuspunkter och jag känner mig inte stampande på samma plats längre och det gör hela skillnaden.

På fredag åker vi, men om ungefär ett år är vi tillbaka igen (beroende på när Eito turnerar) och sen, om kanske ett år till efter det är det jag som bor här igen.

Så Eito. Jag måste bara säga några ord. Den här kärleken för det här bandet! Det är inte klokt! De ger mig så enormt mycket och jag är så jävla tacksam för att de är en del av mitt liv. Jag är stolt över att vara deras fan och stolt över att se hur långt de har kommit på de här åtta åren.
Att ha varit med och firat deras åttonde år känns så otroligt fint. ♥
Tack! ♥

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: