Att våga är så jävla svårt.

20 Jul

Jag har alltid sett mig själv som en person med bra självförtroende. Jag gillar den jag är. Jag gillar hur jag bemöter människor, hur jag inte är rädd för att säga vad jag tycker, min humor och min förmåga att se saker positivt.

Jag är trygg i mig själv och gillar mig själv. Jag analyserar gärna mitt beteende och vill utvecklas, bli en bättre människa.

Men det här betyder inte att jag inte har problem med mig själv.

Jag har extremt svårt att hitta en säkerhet i mig själv som skådespelerska. Ofta känns det som att jag bara låtsas att jag kan nåt. Jag går runt och tror att jag är sämre än alla andra och väntar liksom på att någon ska komma på mig, inse att jag inte alls är bra och kasta ut mig ur TH och alla andra vägar till att syssla med teater. Det här är en sån enorm bromskloss i mitt skapande. Det här är anledningen till att jag bara sökt till teaterhögskolor två gånger någonsin och att jag fortfarande knappt börjat på mitt manus.
När det bara är jag själv som ska skapa något, spela något känns det aldrig som att jag är bra nog.
Jag har ett självförtroende när jag skapar tillsammans med TH och jag saknar det något enormt. Tryggheten i oss när vi arbetade aktivt gjorde att jag även började våga göra saker själv. Med andras tro på mig kom min egen.

Inte för att jag faktiskt kom så långt som till att våga visa nåt jag skrivit för nån, men jag skrev det i alla fall.

Jag måste hitta den där tron själv. Att inse att jag kan och ska göra det. Att alla möjligheter finns där.

Det har börjat krypa i kroppen på mig nu. Jag jobbar med ett jobb som jag visserligen trivs med men inte brinner för, vardagen går sin gilla gång och jag uppskattar det jag har här med mitt hem och min partner och allt det där. Men det kryper i mig. Jag behöver en förändring och jag längtar efter att börja plugga för det är så jag kommit vidare förut och det skulle vara en enkel utväg men det är inte vad jag vill göra den här gången.

Jag vill skapa nåt själv, med min egen kraft och kreativitet. Ge mig själv den egoboosten.
Sluta fega ur. Sluta bara låta tiden gå.

Jag vet vad jag behöver för det. Planering. Delmål. Idéer. Synopsis.
Men framför allt hjälp. Att utnyttja att jag har ett stort nätverk av fantastiskt talangfulla konstnärer som jag kan bolla idéer med. Som kan ge mig tips och kritik och uppmuntra mig i mitt arbete. Jag behöver hjälp och bekräftelse och det måste jag våga be om.

Nu i denna stund känner jag hur krypandet går ur kroppen.

Jag är så jävla bra och jag ska fan sluta tro att jag inte klarar av att göra det jag älskar.

Annonser

2 svar to “Att våga är så jävla svårt.”

  1. Elisabeth 2012/07/20 den 01:39 #

    Jag skulle ALDRIG tillåta att du kickades ur TH!! Du tillför så jävla mycket till gruppen! Mer än du själv fattar! Vår svaghet ligger inte i att någon av oss är en dålig scenkonstnär, den ligger (som du vet) i att vi inte är företagarmaterial… Och att vi har svårt att synka ihop våra liv! Om du vill bolla är du välkommen att höra av dig NÄRSOMHELST! Och jag hoppas också att du vill pröva dina vingar och vara röstskådespelare i min radiopjäs. 🙂 Love you! Miss you! ❤ //Elisabeth

    • furypi 2012/08/01 den 08:59 #

      Aaaw! tack! 😀
      Och jag vet! Vi borde jobba lite på den delen! Saknar att jobba med er!!
      Tack! Och det ska jag! Tänkte ta tag i mitt liv och mitt skrivande nu så kommer nog skicka massa mail med ord som HJÄÄÄÄÄÄLP! XD
      Och det vill jag verkligen! Gud, jag har inte läst än, kass jag är! men absolut att jag vill!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: