Hultsfredsfestivalen.

13 Jun

Imorgon ska jag dit. Det har varit stående sen jag var 10-11 år.

Under min tonårstid var det höjdpunkten på hela året. Enda gången det var värt nånting alls att bo i det där lilla jävla samhället. Då vaknade hela stället upp och människor som kändes som jag kom dit. Jag har varit på några av de bästa konserterna i mitt liv där. The Ark och Håkan efter varandra på Hawaii en fantastiskt solig dag 2001, The Hives en regnig natt på Pampas nåt år innan de var för stora för att inte spela på största scenen, Radiohead, bob hund osv osv. Det var också där jag träffade och pratade med både The Ark och Håkan. Darrade och fick ur mig ”Ni är så jävla bra!!!” när jag egentligen ville säga ”Ni förändrade mitt liv”.

Jag har hånglat med söta poppojkar, fått blåmärken av kravallstaket, druckit, blivit bestulen på både ny mobil och kamera, sovit i nån helt annans tält än mitt eget, dansat ut natten i danstälten som fanns nere vid udden, sovit i en bil med en kille jag var kär i som alls inte var kär i mig, haft de bästa campen, klivit i bajs, haft pandafluffigt hår och kramats med främlingar.

Jag älskar festivalen, för det är så vi som kommer därifrån säger. När Rockparty gick i konkurs blev jag så väldigt ledsen. Efter att ha fått distans till stället så har det istället blivit min hemstad. Det finns så mycket skit på det där stället, så mycket inskränkta människor, men det fanns också en anda, nåt att vara stolt över, en kärlek till musiken. Som försvann. Som dog. Inte för att jag tycker att Rockparty skötte festivalen så bra de sista åren, men ändå.
Sen kom tyskarna och festivalen förra året gav lite nytt hopp. Fantastiska band, alldeles för lite folk. Det var så sorgligt att se. Dessutom regnade det hela tiden och ja, det var inte som vanligt. Jag hade roligt ändå men jag började ge upp hoppet lite.
I år har de sålt fler biljetter, har en fantastisk line up och det känns som den kanske kommer fortsätta leva iaf.

Jag sörjer att Mumford & Sons ställt in, men jag är ändå så jävla pepp!

Jag tycker det är tråkigt att av det gamla gänget som alltid gick är vi bara två kvar, men fan vad fint det ska bli ändå!

Pepp!

Lite blandade bilder. Från 2007 och framåt. Äldre har jag inte i digitalt format. XD

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: