Amning och barn.

24 Maj

Sitter och lyssnar på Nyhetsguiden i P3 där de pratar om reaktioner på ett uttalande som Valeria, en av programledarna, gjorde igår om att hon inte gillar när mammor ammar sina barn bland folk. Hon vill helt enkelt inte se några bröst när hon sitter och äter eller fikar.
Jag tycker det är en helt absurd åsikt. En kvinnas bröst är så sexuellt kodat att en mamma som matar sitt barn, nåt så i grunden osexuellt, blir upprörande för folk. Jag antar att Valeria inte skulle ha nåt emot bara armar, magar, ben eller tår men kanske skulle  känna samma obehag om det rörde sig om fittor eller kukar som blottades på restaurang.
Mammor ska inte behöva hålla sig i hemmet medan barnet ammar, hon ska inte heller behöva gömma sig på en toalett för att kunna amma sitt barn. Sexualiseringen av kvinnans kropp är något som ständigt pågår och att hindra mammor från att amma sina barn är en del av detta även om kanske Valeria inte tänker så.

Jag är glad över att det kommit massor av reaktioner på detta uttalande men somliga kommentarer är så jävla typiska. Massa människor hade sagt att ja men vänta bara tills hon själv får barn, då kommer hon själv inte tycka så.
En förutsätter att är du en kvinna ska du en dag vilja skaffa barn.
Jag har själv sagt tidigare att jag inte vill ha barn. Det har alltid bemötts med att jag bara ska vänta, det kommer med tiden. Kanske gör det det, kanske inte. Jag vet att jag inte är redo att skaffa barn nu och att jag inte ser barn i min framtid heller. Jag är inte beredd att ge så mycket av mig själv och min tid på en annan människa. Kanske kommer det ändras, kanske inte men alla förutsätter ändå att jag en dag ska vilja ha barn.
Den här förväntningen läggs inte på män, det är vi kvinnor som ska längta efter barn, det är vår uppgift och de som inte känner så marginaliseras eller får en klapp på huvudet och en kommentar om att du ska nog se att du ändrar dig.

Jag är så trött på att kvinnor hela tiden omyndighetsförklaras, att vår åsikt inte ses som riktig, att vi inte vet vad vi själva vill.
Ledsen, men såhär är det. Jag känner ingen som helst längtan efter barn. Kanske jag en dag kommer göra det. Men jag ser det inte framför mig på lång tid och jag kommer inte plötsligt bara känna att ja NU måste jag ha barn. Det handlar inte om att jag vill ha en mer stabil ekonomisk grund eller på annat sätt förbereda mig för att skaffa barn. Jag jobbar inte på nåt sätt för att kunna skaffa barn i framtiden, bryr mig inte om att få ett stadigt jobb eller stadga mig på en plats, skaffa ett boende där jag även kan ha plats för ett barn. Ingenting! Och ingen kan skratta lite lätt och nedvärdera min åsikt för att de själva gjort helt andra val. Det finns inte en mall för hur livet funkar för alla. Punkt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: