Ensam hemma.

12 Nov

Jag har hela helgen för mig själv i lägenheten. Martin for till Vimmerby och jag sitter här och gör mest ingenting. Det händer så sällan att jag är ensam hemma. Tidigare har jag ju bott i kollektiv och på internat och du är aldrig själv då.
Det är väldigt skönt att bara sitta och inte ha nån omkring sig. Inte att jag alltid vill ha det så men såhär ibland. Det perfekta hade varit om jag också hade varit ledig. Men icke. Idag jobbar jag 16-21 och imorgon 14-21. Vilket i alla fall betyder sovmorgon och då känner mig halvt om halvt ledig. XD

Jag har spenderat mycket av min lediga tid de senaste dagarna med att titta på Doctor Who. Jag blev klar med den senaste säsongen och tänkte då att jamen varför inte börja från början. Den har ju bara gått i 26 säsonger innan. XD Så jag har börjat på första säsongen.
Det är intressant att se den från början. Första säsongen började 1963.
Det är fantastiskt roligt med alla miljöer, särskilt eftersom allt hittills, förutom första delen av allra första säsongen verkligen har utspelat sig i rymden. I de nya avsnitten är det väldigt mycket som utspelar sig på jorden, men här har det än så länge har det mest varit i rymden.

Det mest intressanta hittills är såklart doktorn.
Photobucket
För det första är han gammal. Mina doktorer, nine, ten och eleven har alla varit unga.
Sen är det intressant att han när han reser aldrig har för avsikt att hjälpa de utsatta han och hans följeslagare stöter på. I nya DW är det det han gör, hjälper folk, räddar världen. Här har han inget intresse av det utan gör det av helt själviska anledningar. Och hans ålder gör också att han är väldigt svag, han blir lätt trött och måste ha hjälp från andra, det händer inte heller i nya doktorn, i alla fall inte på det viset. Det har ju förstås att göra med hans kropps ålder här, men det är ändå intressant att se.
Det ska bli spännande att se hur doktorn utvecklas till den karaktär han är i dagens DW, den här omtänksamma personen som aldrig vill ta till vapen och är allmänt godhjärtad.

Så, hans companions. De allra första, består av hans barnbarn och två av hennes lärare.
Photobucket
Barbara, längst till vänster, i mitten barnbarnet Susan och längst till höger andra läraren, Ian.
Och här kan vi sannerligen tala könsstereotyper och det som gör att jag inte är så förtjust i första serien som jag skulle kunna vara.
Ian är värsta manly!man-superhjälte-beskyddaren. Det är han som tar ledningen hela tiden, han som bestämmer vad som ska göras och han som tar hand om alla.
Barbara är väldigt omhändertagande, gör rent sår om nån har fått nåt sånt och kramar om Susan när hon är rädd. Skriker väldigt högt såfort hon ser nåt läskigt.
Susan, en time lord precis som doktorn. Hon är smart, men det hon gör mest är att bli rädd såfort nånting händer, trots att hon borde vara van vid att stöta på massa olika faror på sina resor med doktorn.

Jag är ärligt talat ganska trött på alla dessa gälla kvinnoskrik som kommer X antal gånger per avsnitt. XD

En annan intressant grej är att vissa av avsnitten inte finns längre. Jag citerar wikipedia ”They were wiped (or ”junked”) by the BBC during the 1960s and 1970s for economic and space-saving reasons.” Smart där. I alla fall, jag har suttit och tittat på en hel episod (upplägget är att en episod är mellan 3 och 6 avsnitt långa) utan att egentligen se den utan titta på foton med text om vad som händer och lyssna på ljudet. Ganska märkligt. XD

Men ja, det jag kan säga hittills är att första serien är rolig att se trots att mitt feministhjärta vill dö lite ibland.

Nu blev det plötsligt ganska bråttom att göra sig iordning till jobbet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: