Entreprenör.

Entreprenör.

Entreprenör är ett ord som är både hyllat och avskytt idag.

Entreprenör står för att skapa sin egen lycka, vara stark och framgångsrik och tjäna pengar på det som intresserar en.

Problemet är att i den här entreprenörs-yran nedvärderas annat arbete, ”vanligt” arbete och det skapas en idé om att en får skylla sig själv om en inte ”lyckas”. Det blir berättigat att låta alla stå för sig själva, att skära ner på alla skyddsnät vi har.

Sanningen är den att alla kan inte vara entreprenörer, alla kan och/eller vill inte starta egna företag och jobba dygnet runt för liten utdelning innan företaget kommer igång. Det passar inte alla och de som inte gör det ska inte bli mindre värda i samhällets ögon.

Med det vill jag säga att jag förstår kritiken och tycker inte att entreprenör är det bästa en kan vara.

Men! Det finns en idé om att entreprenörer inte gör nåt annat än förverkligar sig själva, att det inte finns en annan tanke än sitt eget välbefinnande bakom och detta kan säkert stämma i vissa fall, men det är verkligen inte den stora sanningen.

Förra året gick jag entreprenörslinjen på Bergslagens Folkhögskola tillsammans med resten i TH. Under det året startade vi vår ekonomiska förening och skapade några föreställningar som jag är jävligt stolt över och som också är jävligt viktiga. Vi är en feministisk fri teater som skapar teater som handlar om samhället vi lever i. Vi startade i en kärlek och passion för teatern och med en vilja att förändra och ifrågasätta. Drömmen är såklart att kunna leva på detta, att helt enkelt tjäna tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba med andra saker för att få vardagen att gå ihop.
Många verkar anse att de här två står emot varandra. Att en inte kan vara konstnär och entreprenör på samma gång. Men saken är att även konstnärer lever i samma samhälle som alla andra. Vi kan inte klara oss på passion bara. Så är det. Men vi arbetar inte bara för pengarna, vi försöker hitta vägar att utöva vår konst samtidigt som vi kan leva. Jag tycker det är fantastiskt att människor jobbar för det de älskar och jag tycker det är så fel att peka på entreprenörer som att de alla står för en och samma sak.

Vi kämpar också för ett bättre samhälle med de medel vi har och jag är trött på att bli nedvärderad för att vi gör det genom ett företag.

Just Kids.

Just Kids.

image

Jag har precis läst ut den här boken skriven av Patti Smith. Det är berättelsen om henne och hennes vän om konsten och livet och den sliter i hjärtat.

Hon äger ett språk som är poetiskt och kärleksfullt och jag blir helt tagen. Vilken fantastisk människa och vilken oerhörd kärleksförklaring hon skrivit.

I sommar ska jag se henne live och även om jag än så länge inte har någon större relation till hennes musik, förutom till skivan Horses som jag lyssnat massor på, känns det fantastiskt att jag kommer få ta del av denna poets musik, av henne på scen.

Amning och barn.

Amning och barn.

Sitter och lyssnar på Nyhetsguiden i P3 där de pratar om reaktioner på ett uttalande som Valeria, en av programledarna, gjorde igår om att hon inte gillar när mammor ammar sina barn bland folk. Hon vill helt enkelt inte se några bröst när hon sitter och äter eller fikar.
Jag tycker det är en helt absurd åsikt. En kvinnas bröst är så sexuellt kodat att en mamma som matar sitt barn, nåt så i grunden osexuellt, blir upprörande för folk. Jag antar att Valeria inte skulle ha nåt emot bara armar, magar, ben eller tår men kanske skulle  känna samma obehag om det rörde sig om fittor eller kukar som blottades på restaurang.
Mammor ska inte behöva hålla sig i hemmet medan barnet ammar, hon ska inte heller behöva gömma sig på en toalett för att kunna amma sitt barn. Sexualiseringen av kvinnans kropp är något som ständigt pågår och att hindra mammor från att amma sina barn är en del av detta även om kanske Valeria inte tänker så.

Jag är glad över att det kommit massor av reaktioner på detta uttalande men somliga kommentarer är så jävla typiska. Massa människor hade sagt att ja men vänta bara tills hon själv får barn, då kommer hon själv inte tycka så.
En förutsätter att är du en kvinna ska du en dag vilja skaffa barn.
Jag har själv sagt tidigare att jag inte vill ha barn. Det har alltid bemötts med att jag bara ska vänta, det kommer med tiden. Kanske gör det det, kanske inte. Jag vet att jag inte är redo att skaffa barn nu och att jag inte ser barn i min framtid heller. Jag är inte beredd att ge så mycket av mig själv och min tid på en annan människa. Kanske kommer det ändras, kanske inte men alla förutsätter ändå att jag en dag ska vilja ha barn.
Den här förväntningen läggs inte på män, det är vi kvinnor som ska längta efter barn, det är vår uppgift och de som inte känner så marginaliseras eller får en klapp på huvudet och en kommentar om att du ska nog se att du ändrar dig.

Jag är så trött på att kvinnor hela tiden omyndighetsförklaras, att vår åsikt inte ses som riktig, att vi inte vet vad vi själva vill.
Ledsen, men såhär är det. Jag känner ingen som helst längtan efter barn. Kanske jag en dag kommer göra det. Men jag ser det inte framför mig på lång tid och jag kommer inte plötsligt bara känna att ja NU måste jag ha barn. Det handlar inte om att jag vill ha en mer stabil ekonomisk grund eller på annat sätt förbereda mig för att skaffa barn. Jag jobbar inte på nåt sätt för att kunna skaffa barn i framtiden, bryr mig inte om att få ett stadigt jobb eller stadga mig på en plats, skaffa ett boende där jag även kan ha plats för ett barn. Ingenting! Och ingen kan skratta lite lätt och nedvärdera min åsikt för att de själva gjort helt andra val. Det finns inte en mall för hur livet funkar för alla. Punkt.

Vad jag vill ha.

Vad jag vill ha.

Jag har massor av drömmar. Idéer om vad jag vill göra med mitt liv. Men jag har liksom ingen ordning på det. Inga fasta idéer. Jag bara vet att jag vill. Det som känns skönt är att jag känner att jag kan ta mig tiden att komma fram till vad jag vill. Jag behöver inte ha en plan just nu. Jag kan ta mig tiden att fundera och under tiden låta vardagen vara som den är.

Problemet för mig är att jag väldigt lätt låter vardagen ta över allt. Det där som hela tiden behöver göras, städa, tvätta, fixa, jobba tar så mycket av min tid. Eller egentligen min mentala tid. Jag lallar runt hemma och har massa saker som behöver göras men kommer ingenstans utan tittar på lite serier, surfar lite, plockar lite, spelar lite och så runt igen så att nåt hela tiden hänger över mig. Liksom att det här måste jag göra och det tar på mig mentalt och jag blir stressad och arg och tjurig fast det skulle vara så lätt åtgärdat.

Jag saknar skapandet. Jag har så svårt att ta mig tiden och jag skapar bäst i grupp och nu har jag inte den där gruppen hos mig så ingenting händer.

Struktur. Det är vad jag behöver. Sätta upp mål, ta mig tiden. Schemalägga tid för det. Jag ska fan börja göra scheman som jag gjorde när jag gick entreprenör. Jag är helt enkelt alldeles för lat och svårt för att ta tag i saker när jag inte har mål uppsatta.

Här igen.

Här igen.

Jag börjar på inlägg som jag aldrig skriver klart och sen blir det inga uppdateringar alls.

Hur som helst. Jag har varit runt en del den senaste tiden. En helg i Stockholm hos Emma då vi hade hanami med massa japansk mat, gick på karaoke på japanskt vis, alltså hade vårt eget lilla rum, tittade på senaste kanjani-DVDn och senaste t&t-DVDn och hade det allmänt fint.

image

image

Sen var jag äntligen och träffade Ingalill och hennes lilla Olle tillsammans med Anna-Carin och Josse.

image

image

image

Sen var jag med Martin och en hel hög andra i Göteborg för att han och några till skulle springa Göteborgsvarvet.

image

image

image

På kvällen var vi på brittisk pub och sen på liten klubb.

image

image

Vi hann även ta en fika med kusinerna, deras respektive och kusinbarnet.

Sen tog jag en snabb sväng hem till mamma, pappa och hunden.

image

image

Och nu är jag då tillbaka till verkligheten. Sitter i detta nu på bussen mot jobbet. Har tänkt att jag ska börja cykla till jobbet igen när det är sa pass ljust på kvällen men hittar inte min nyckel hemma i kaoset. XD

Jaa. Det var ungefär allt.
Det kommer kanske komma lite inlägg som är mindre som en dagbok nån gång i framtiden.

Lilla lilla människa.

Lilla lilla människa.

image

Sitter nu på tåget som ska ta mig tillbaka till Linköping. Har spenderat dagen i Tranås med Ingalill, Anna-Carin, Josse och lilla Olle. Har myst med Olle större delen av tiden. Vilken känsla det är att sitta med en så liten människa i famnen. Jag blir så förvånad över hur litet allt kan vara. Fingrar och tår och allting.

Jag är nu fullt övertygad om att Olle tycker om mig eftersom jag hade honom efter att han ätit och då mest var sömnig och låg och sov så gott så hos mig. Lilla söta plutt!

Finaste helgen!

Finaste helgen!

image

image

image

Tre bilder från helgen. Hanami med världens största och bästa picknick med mer eller mindre japansk mat. Bland annat fanns det okonomiyaki som finaste Emma gjort. Okonomiyaki är nåt av det godaste som finns och jag har inte ätit det på hur länge som helst!

Det blev en fin dag i solen och blåsten och vi alla vaggade hem efter all mat.

Sen gick jag, Emma och hennes vän Elena på karaoke. Och då pratar vi riktig karaoke, alltså som i Japan med ett eget rum för ens sällskap. Två alldeles för korta timmar av mer eller mindre skönsång senare vandrade vi hem till Emma genom ett soligt Stockholm och jag och Emma avslutade kvällen med halva senaste Eito-DVDn.
Söndagen blev det andra hälften och Takitsubas senaste DVD.

Sammantaget en väldigt fin helg och jag är så himla sugen på Stockholm! Men kanske är det onödigt att flytta till Stockholm nu ifall jag ändå skulle komma till Japan snart. . . XD

Jag fick med mig okonomiyaki-sås och japansk majonäs hem och ska därför leva på okonomiyaki tills såserna är slut, sen ska jag göra ny och fortsätta leva på det!

Hemma igen.

Hemma igen.

Jag är hemma efter en fin men alldeles för kort vecka i solen. Dagarna har bestått av solning, bad i havet, shopping, mat och vin.

En dag försvann pga dimma när vi skulle landa. Det var väl sådär.

Men en vecka är alldeles för kort tid för semester alltså. Var inte alls redo att åka hem igår. XD

Nu ligger jag i sängen och försöker ta tag i dagen. Känner mig som lite desorienterad som jag alltid gör när jag varit iväg även om det bara är för en vecka.

Jag börjar jobba klockan 12 och hade egentligen behövt en kort dag idag. Men men.
Efter jobbet sticker jag direkt till Stockholm och Emma för att imorrn gå på hanami och karaoke. Jag borde på nåt vis hinna laga nåt att ta med till knytisen men jag vet i tusan hur det ska gå till. XD

Iaf ska det bli fint att hälsa på henne och mysa i Stockholm över helgen.

Sen följer fyra dagars jobb och sen sticker jag och Martin med en massa Vimmerby-folk till Göteborg för Göteborgsvarvet till nästa helg. Jag hoppas på fint väder och att hinna träffa lite släkt och sådär.

Men nu struntar vi i allt det och tittar på bilder från veckan!

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Sugiga väder.

Sugiga väder.

Här får ni början på min resa. XD

Jaa. Vi skulle precis åka ner för landning och gissa vad som händer? Planet siktar uppåt igen, vi får flyga och landa nån annanstans, sitta i ett galet varmt plan som vi inte får lämna och vänta på besked som vi aldrig får. Sen rätt som det är ska vi hoppa på en buss till en transit-hall. Där sitter jag nu. Halv fyra svensk tid, halv fem turkisk utan en aning om när vi ska få flyga/åka med annat färdmedel till hotellet.

Grattis till oss!

Senare uppdatering.
Vi är nu strandade, med 5,5 timmes försening. Om två timmar lyfter planet. Så vi kan räkna med kanske 8 timmars sammanlagd försening när vi landar i Alanya och sen har vi ungefär två timmars bussfärd efter det. Så sammanlagt sådär 10 timmar. Jag säger bara grattis till oss! XD

image

Den här utsikten har vi från hotellet vi har fått stanna på så länge. Om 40 minuter ska vi sen ta oss tillbaka till flygplatsen och flyga till Alanya.

Då är klockan alltså 12 på dagen och vi skulle ha varit framme i Alanya halv fem i morse.

Det är i alla fall en vacker utsikt. XD

Kl är nu 14.17 och vi sitter fortfarande på flygplatsen utan några piloter i sikte. Tack så jävla mycket.

Fast nu fanns det visst piloter för nu släpper de in i gaten. Låt oss hålla tummarna att vi får åka snart och inte bara slussas vidare igen.

Dagen efter och vi kom fram till vårt hotell till slut. Nu dricker jag drink och lyssnar på en tondöv sjunga karaoke. Det är väl såhär semester ska vara.

Snart!

Snart!

Nu åker vi snart! Yey!

Dock finns risken att alla kommer tro att jag är en sån som aldrig flyttat hemifrån vars mamma köper kläder åt en. Vi har nämligen lyckats köpa nästan identiska bikinis. XD

Oh well.